| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUNSA pun3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Dalin FrSvLex. (1843; under ponceur)).
1) (†) metall. i fråga om visst tillvägagångssätt vid härdning av filar: stryka med (en i vatten doppad klut med koksalt på den uppvärmda filen). Rinman JärnH 1000 (1782).
2) (†) beströ (ngt med ngt); utströ (ngt) på en yta. Egerin Kokb. 189 (1733). (Musivguld) Brukas at därmed erhålla en matt oäckta Förgyllning, då detta pulver punsas på en litet klibbande Fernissgrund. Rinman 1: 93 (1788). Man strör litet hackad mandel på kransarne och punsar dem sedan med socker. Langlet Husm. 549 (1884).
3) konst. o. konsthantv. kalkera (en teckning) på så sätt att man, efter att ha tätt genomstuckit dess konturer med en nål o. d., överfar den med en liten tygpåse l. tygklut o. d. med kol- l. kritpulver l. dyl., varvid pulvret tränger genom hålen o. bildar linjer på underliggande material; äv. med obj. betecknande de åstadkomna linjerna l. det material vari dessa åstadkommits. Rothof 256 (1762). Om ej en van tecknare uppritar det punsade, förloras lätt teckningens ledighet. JournManuf. 1: 97 (1825). (Pulvret) fästes .. hastigt, om det punsade tyget eller metallen föres på behörigt afstånd öfver en svag koleld. Därs. 98. HantvB I. 1: 230 (1934).
-PÅSE. vid punsning använd liten påse fylld med avfärgande pulver. Dalin FrSvLex. (1843; under ponce). WoJ (1891).
Spalt P 2432 band 21, 1955