Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PURGATION pur1gaʃω4n, äv. -atʃ-, r. l. f. ((†) n. BtSödKultH 12: 51 (1595; möjl. felaktigt)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. purgation; av lat. purgatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till purgare (se PURGERA). — Jfr PURGATS]
1) (numera bl. ngn gg, i skildring som återger äldre medicinsk l. folklig uppfattning) motsv. PURGERA 2: utrensning av skadlig materia från kroppen med hjälp av läkemedel l. gm medicinsk behandling; jfr 2. Berchelt PestOrs. E 8 b (1589). Purgation (är) intet annat än någhon besynnerligh och skadeligh Wätskas vthränselse aff någhot medicament, som genom sins Substantz förbårgade lijkheet, krafft hafwer sådan Wätska at vthföra. Palmchron SundhSp. 301 (1642).
2) motsv. PURGERA 4; ofta svårt att skilja från 1.
a) (numera knappast br.) laxering, laxerande; laxerande behandling; i äldre ex. stundom svårt att skilja från b. Willman Resa 203 (1667). Purgationen gick wäl före sig. Lindestolpe SuurbrFr. 6 (1718). Borg Luther 2: 858 (1753). Dalin (1855). Ekbohrn (1904).
b) (†) konkret: laxermedel; jfr a. Nilss Barskärare .. skulle .. gifua .. (Erik murmästare) ett purgation och slå honom ådhr. BtSödKultH 12: 51 (1595); jfr a. Han haffver intagidh en linndh (dvs. mild, lindrigt värkande) purgation och haffver råkadh dricka för hastigtt någedh kalltt therpå. OxBr. 10: 16 (1616). Möller 183 (1755).
3) (†) motsv. PURGERA 7: friande från beskyllning l. dyl. VDAkt. 1711, nr 326. Ekbohrn (1904).
Ssgr: (3) PURGATIONS-ED, r. l. m. (†) ed varigm ngn friar sig från en beskyllning l. dyl. Biberg 3: 513 (c. 1823). —
(2) -KUR. (†) laxerande kur. Hiärne Underr. 22 (1702).

 

Spalt P 2445 band 21, 1955

Webbansvarig