Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUSSERLIG (pusse´rlig (ē) Weste) l. PUTSERLIG l. POSSERLIG, adj. -are. adv. = (Moræus Schonæus 458 (c. 1685)), -EN (Lindestolpe Frans. 119 (1713), Lind (1749)), -T (Lindfors (1824), AB 1844, nr 248, s. 3).
(†) om levande varelse l. om sak: roande, lustig, skojig, (tok)rolig; skojfrisk; skämtsam; komisk; löjlig; jfr PUTS-LUSTIG. Ekeblad Bref 1: 37 (1650). Ett Kortspel .. med puszerliga Figurer måladt. Runius (SVS) 2: 158 (c. 1708). Min Farfaders Fader .. var (i ungdomen) en mycket fritalig och pusserlig dräng. Nyrén Charakt. 63 (c. 1765). Gubben Wingmark har ibland sina infällen, som äro rätt pusserliga. Bellman 5: 209 (c. 1780). En liten pusserlig comedie om giftas. (1783; titel på teaterpjäs). Det tar sig så hjertans pusserligt ut, att se en liten småstadsmamsell sitta och dricka tevatten i fördjupningen af ett götiskt bågfönster. OPSturzen-Becker i AB 1844, nr 248, s. 3. Den lilla kammarjunkarn .. fann han vara en rätt pusserlig personlighet, med sin högvigtiga mine och sitt oupphörliga jagande efter artigheter. Wetterbergh Altart. 30 (1848). Dalin (1855). Auerbach (1913). — särsk. med bibet. av l. övergående i bet.: märkvärdig, barock, tokig l. dyl. RelCur. 299 (1682). Ja hwad thet puszserligaste är, ther skal Brudgummen wäl aldeles låta wiga sig vti et Bad-Förkläde. Weise 229 (1697). Lagerström Molière Gir. 8 (1731).
Spalt P 2481 band 21, 1955