Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTA, sbst.2, f.
Etymologi
[fsv. puta; jfr isl. púta, nor. dial. puta, mlt. pute; sannol. inlånat från ngt romanskt spr. (ffr. pute, ä. it. putta, span. puta; till lat. putidus, rutten, stinkande, som är besläktat med lat. puter, rutten, se PUTREFAKTION). — Jfr PUTAIN]
(†) sköka. Ihre (1769). —
Ssg: PUTA-SONA HUSTRU. [jfr isl. pútusonr, skökoson] (†) hustru till en skökas son. ConsAcAboP 4: 194 (1674).

 

Spalt P 2492 band 21, 1955

Webbansvarig