Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYCKARE, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(pitkeren, sg. best. 1536. pyckere, pl. 1544. pyckjare 1563—1665. pydker 1555. pytkare (pÿtt-), pl. 1562—1581. pytkere (pytt-), pl. 1535—1589. pytkeren, sg. best. 1535—1539. pytkiare (pÿtt-) 1545—1566. pÿttkär 1562. pyttkäre 1562. pöckere 1584)
Etymologi
[fsv. pydckiare (SthmTb. 2: 57 (1484)), pötkeren, sg. best. (Därs. 410 (1490)), y. fsv. pytker, pytkiaren, sg. best. (SthmSkotteb. 2: 359 (1510)); av mlt. putker, pütker, putteker; jfr ä. holl. putjer, putger, putgier, putker, putter; av ovisst urspr.]
(†) sjöman av låg l. lägsta grad, som sysslade med betjäning l. uppassning l. handräckningstjänst o. dyl. l. som förde passagerare l. varor mellan hamnen o. på redden liggande fartyg. TullbSthm 1535, s. 17 a. Skepsmän .. såsom: Skeppare, Styremän, Högh- och gemene Båtzmän, Pyckiare, etc. L. Paulinus Gothus MonTurb. 330 (1629). Grubb 507 (1665). — jfr SKEPPS-PYCKARE.

 

Spalt P 2517 band 21, 1955

Webbansvarig