| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, 15, III 2) -LASSA, äv. (i vissa trakter) -LÄSSA, -ning; -are (Lind (1749) osv.). = -lasta. KKD 10: 279 (1703). (Efter middagsrastens slut) pålassades packdjuren. Gosselman SAmer. 258 (1842). Wrangel Räm. 114 (i handl. fr. 1847: pålässning). Sparre Storskog 52 (1915). särsk. bildl.; jfr -lasta slutet. SvLittFT 1838, sp. 747. Föräldrar, släkt och vänner (hade) pålassat den duktiga flickan ett alltför stort övermått av skyldigheter. Bergman JoH 33 (1926).
(I 13, 15, III 2) -LASTA, -ning; -are (Möller 1: 286 (1745) osv.). lägga på (ngt) ss. last, anbringa (ngt) ss. last på ngt l. ngn; äv. med obj. betecknande det l. den som ngt lastas på: anbringa last på, förse med last; äv. abs.; äv. i uttr. pålasta ngt på ngt l. ngn l. pålasta ngt l. ngt ngt. PH 2: 1145 (1734). En stor tungt pålastad vagn. Gosselman Col. 2: 156 (1828). SD(L) 1895, nr 257, s. 8 (abs.). Bördan var ojämt pålastad. TurÅ 1896, s. 288. 2NF 29: 597 (1919: på). Pålastning å .. transportören. Davidsson Omlastn. 17 (1927). särsk. bildl.; särsk.: lägga (ngt betungande l. tryckande) på (ngn), betunga (ngn) med (ngt); äv. med sakligt subj.; äv. refl., stundom: draga över sig (ngt); äv. i uttr. pålasta ngt med ngt, rikligt förse l. uppfylla ngt med ngt, överlasta ngt med ngt. Så lefwernes gång / Stoor oro medh twång / Wår Wandring synes pålasta. Sydow Godafton 136 (cit. fr. c. 1650). Hvarmedelst I .. pålastade eder sielf et drygt ansvar. Ehrenadler Tel. 940 (1723). (Hedbergs) stil var mindre pålastad med grannlåter än föregångarnes. (Schück o.) Warburg LittH IV. 2: 236 (1916).
Spalt P 2818 band 21, 1955