| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅLITLIG på3~li2tlig, förr äv. PÅLITELIG (påli´telig Weste), adj. -are. adv. -EN (†, Lind (1749), Dalin (1855)), -T (Murberg FörslSAOB (1791: opålitligt) osv.).
a) med huvudord betecknande person (l. stat o. d.); särsk.: om vilkens redlighet l. trovärdighet l. vänskap l. hjälp l. stöd o. d. man kan vara viss; äv. allmännare: om vilken man kan vara viss att han handlar så som man väntar sig (så att han icke sviker ens förväntningar); äv.: som man säkert kan räkna med i ngt avseende (t. ex. ss. gäst, deltagare); äv. ironiskt; äv. i utvidgad anv., om ansiktsdrag o. d.: som vittnar om att ngn är att lita på. En pålitlig vän, kamrat. Han var en pålitlig stamkund på restaurangen, åhörare på föreläsningarna. Denne pålitlige bråkmakare har naturligtvis nu ställt till trassel igen (ngt vard.). Serenius I 3 b (1734). Mina tankar, som .. gå der på uth .. at Dannemark .. icke gierna i längden kan blifva pålitelig. Höpken 2: 238 (1752). En skickelig och pålitelig Piga åstundar tjenst. GT 1788, nr 74, s. 4. Pålitliga sagesmän. Læstadius 1Journ. 384 (1831). En ovanligt ståtlig karl med kraftiga och pålitliga drag. Gripenberg Johnson Saf. 168 (1928).
b) med huvudord betecknande djur; särsk.: på vars egenskaper o. handlingssätt man kan vara säker (särsk. med tanke på tillgivenhet för o. trohet mot husbonde l. på användbarhet vid jakt l. strid o. d.). Kattorna äro lömska och ilskna, samt blifva aldrig trogna och pålitliga som hundarne. Berlin Lrb. 23 (1852). (Hästen) var .. pålitlig till allt, både strid och annat. Lönnberg FnordSag. 1: 101 (1870).
c) med sakligt huvudord (jfr a); särsk.: på vars egenskaper l. beskaffenhet man kan vara säker (t. ex. med tanke på värde, beständighet, hållbarhet, användbarhet, effektivitet, nytta); varom man kan vara viss att den icke bereder en besvikelser l. är behäftad med fel l. brister o. d.; solid; säker; tillförlitlig. Polhem Test. 102 (c. 1745). Korrt-tågigt (järn) .. Dömmes att vara .. mindre påliteligt att emotstå brytning och nötning. Rinman JärnH 6 (1782). Detta (skörderesultat) förutsätter högst pålitligt frö. QLm. 4: 39 (1833). Isen kunde anses fullkomligt pålitlig. Topelius Vint. I. 1: 197 (1859, 1880). UNT 1942, nr 270, s. 8. jfr (numera knappast br.): (Människan) vet, at nåden är pålitelig för henne. Borg Luther 2: 85 (1753). särsk.
α) om berättelse, uppgift, återgivande av ngt, (av)skrift, karta o. d.: på vars sanning l. riktighet l. trovärdighet l. exakthet man kan lita; tillförlitlig; äv. om kännetecken o. d.: som icke slår fel l. leder vilse, osviklig, säker. Afskriffter (av isländska sagor), som ej .. med särdeles flit eller åhuga afskrefne och altså ej påliteliga äro. Schück VittA 4: 347 (i handl. fr. 1738). Pålitelige Chartor. Berch Hush. 126 (1747). Ett bland de pålitligaste kännetecken på den verkligt goda tonen är, att den icke slår öfver. BEMalmström 7: 402 (1845). 2NF 31: 171 (1920).
β) om erfarenhet, kunskap, visshet, säkerhet o. d.: som man utan risk för misstag kan utgå ifrån l. bygga på; som icke är behäftad med oriktigheter o. d.; särsk.: säker. SynodA 1: 442 (1764). At insamla påliteliga kunskaper om landet och dess invånare. Ödmann MPark 8 (1800). Hos (förvaltaren) fick han lära sig att arbeta .. med den pålitliga vissheten, att han hade ett par käpprapp att vänta för den minsta försummelse. Lagerlöf ChLöw. 199 (1925). jfr: Som natten instundade, så kunde jag ej få pålitligt sigte af kusten vid denne udde. Landell Bligh 39 (1795).
γ) om apparat o. d.: som fungerar säkert, till förlitlig. (Injektorn för avloppsånga) kunde .. mata ibland, men var icke pålitlig. TT 1887, s. 58.
δ) (†) om sjukdom: som visar en normal (regelbunden) sjukdomsbild (utmärkt av regelbundna växlingar). Peruvianska barken, stillar ju påliteliga kalla växel-febrar. Schützercrantz PVetA 1755, s. 13.
Spalt P 2831 band 21, 1955