| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅTAGLIG på3~ta2glig (jfr Bergroth FinlSv. 56 (1916)), förr äv. PÅTAGELIG (påta´gelig Weste), adj. -are. adv. -EN (Eksell TvistSkoarb. 5 (1765) osv.), -T (Leopold 1: 458 (1814) osv.).
— jfr OPÅTAGLIG.
1) (numera bl. mera tillf.) som man kan ta på l. vidröra; förnimbar för känseln; ss. adv.: på sådant sätt att det (l. han osv.) kan vidröras l. förnimmas med känseln; ofta svårt att skilja från 2; jfr HAND-GRIPLIG 1 a. Sahlstedt (1773). Denna sista rad (i inskriften i bärget) är hel, och tämmelig läselig, eller egenteligare, påtagelig med Fingren, ty jag fölgde hvar Bokstaf med mine Fingrar. Björnståhl Resa 5: 158 (1783). (Sv.) Påtagligen, .. (lat.) quod in tactum cadere potest. Lindfors (1824). Romdahl NordeurBildK 4 (1926).
2) allmännare: som kan uppfattas med de yttre sinnena, förnimbar (för de yttre sinnena); kroppslig; materiell; ofta svårt att skilja dels från 1, dels från 3; jfr HAND-GRIPLIG 1 a. Operan .. där Gudar, Drömmar, Floder och Vindar göras til påtagliga menniskor. LBÄ 5—6: 103 (1797); jfr 1. De konkreta, för yttre sinnen påtagliga och skarpt begränsade föremålen. UVTF 26: 111 (1880). Syssla med sinnligt påtagliga verkligheter. Wrangel Dikten 49 (1912). särsk.: som faller i ögonen; som man icke undgår att lägga märke till med de yttre sinnena; tydligt l. starkt framträdande för sinnena, påfallande; oftast svårt att skilja från o. utan bestämd avgränsning från 3. Rosenstein 2: 150 (1789). Då jag ser din påtagliga förlägenhet, när jag berör detta ämne, så (osv.). Jolin Kom. 31 (1845). Bössan hade högtiden till ära undergått en påtaglig uppfiffning. Geijerstam LycklMänn. 188 (1899).
3) bildl.: som lätt kan inses l. fattas; som man icke kan missta sig på; tydlig, uppenbar; evident; tydligt l. starkt framträdande för reflexionen, påfallande; stundom: uppfattbar; äv. i uttr. påtaglig för ngn, förr äv. ngn påtaglig; stundom svårt att skilja från 2; jfr PÅTAGA 2 samt HAND-GRIPLIG 1 b. Eksell TvistSkoarb. 5 (1765). Det var mig påtagligt, att hon hade att välja mellan Skånes bästa partier. De Geer Minn. 1: 83 (1892). Om någon utan påtaglig orsak starkt afmagrar, så (osv.). Odenius 2Celsus 79 (1906). För henne hyste den unge filologen ett påtagligt intresse. Böök i 3SAH LX. 2: 196 (1949); jfr 2 slutet.
4) [jfr 2, 3] som har värklighetsprägel l. värklighetens rikedom på detaljer o. dyl. l. som hör till värklighetens värld; åskådlig; konkret (se d. o. 2, 3); faktisk, värklig. Figurerna (i de matematiska läroböckerna) äro icke ens för alla nog påtagliga. Bergklint MSam. 1: 146 (1781). Det resultat, som vinnes i en arbetsstuga, .. blir för barnen något mer konkret, en mera påtaglig nytta än läsningen i skolan. Hierta-Retzius ArbStug. 177 (1897). Problemen .. voro levande och fruktansvärda realiteter, .. lika påtagliga som kampen för tillvaron. Hellström Malmros 157 (1931).
1) till (1 o.) 2. Wallin 1Pred. 1: 241 (c. 1830; i bild). Det fysiska lifvets påtagligheter och vedermödor. MoB 2: IX (1900). Den poetiska åskådligheten är icke detsamma som en påtaglighet av de yttre sinnesintryckens art. Wrangel Dikten 12 (1912).
2) till 3; särsk.: evidens. SP 1792, nr 58, s. 3. Det är lätt för mig att .. ända intill yttersta påtaglighet visa hans oskicklighet (till den sökta tjänsten). Tegnér (WB) 3: 459 (1821). CFDahlgren 5: 78 (1833; konkretare). KyrkohÅ 1940, s. 154. särsk. (†) med klandrande innebörd, om lättfattlighet som vunnits gm (alltför stor) förenkling o. popularisering o. d., ytlighet. Leopold 3: 92 (1802, 1816).
3) till 4: åskådlighet; konkretion (se d. o. 2); stundom svårt att skilja från 1 o. 2. Tuderus Kiesewetter Log. 164 (1806). Heidenstam Tank. 109 (1899; konkretare). Vardagslivet .. tecknas med en fyllighet och en påtaglighet, som om författaren varit oavbrutet närvarande med filmkamera. SvD(A) 1929, nr 329, s. 9.
Spalt P 2964 band 21, 1955