| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
1) motsv. -tala 1: tadel, kritik; klander; anmärkning; invändning; äv.: klagomål; förr äv.: åtal; särsk. i uttr. utan (allt l. något o. d.) påtal. AOxenstierna 2: 671 (1624). Som han förväntar sig heder och fördel af sitt arbete (med boken), så bör han äfvenväl, där något påtal upkommer, draga lasten af ansvaret. Schück VittA 4: 355 (i handl. fr. 1739). Weste (1807; om åtal). De ymniga skogar, som staten anvisat till järnhanteringens stöd och fromma, fingo utan påtal utskövlas. Högberg Utböl. 2: 185 (1912). För påtal fredad. Östergren (1935). särsk. (†) i uttr. göra påtal emot ngn l. ngt, framställa klagomål l. anmärkning mot ngn l. ngt. Han .. begynner ledsna vid de många påtal, som någre andre Boktryckare .. göra emot hans Psalmböcker. BenzelBr. 97 (1732). VDAkt. 1736, nr 494.
2) (†) motsv. -tala 3: (framställande av) anspråk l. krav. The Swenskas, Danskas och Lübeskas påtal belangande om bekostnaden på Feig(d)en. Girs G1 135 (c. 1630). HC11H 11: 84 (1689). (Sv.) Påtal, .. (t.) die Ansprache. Dähnert (1784); möjl. till 1. —
-TALA, -an (FörarbSvLag 7: 160 (1695) osv.); jfr -tal. [fsv. patala, y. fsv. patalan. — Jfr opåtalig]
1) till I 24 c δ: framföra kritik l. klander mot l. klagomål över (ngt, äv. ngn); framställa anmärkning(ar) mot; kritisera l. klandra; uttala sitt ogillande av l. med klander l. ogillande omtala l. omnämna (ngt); äv.: inför myndighet, domstol o. d. (under vederbörliga former) framföra klagomål över l. framställa anmärkning mot (ngt. äv. ngn), i sht förr äv.: väcka klander av (ngt); förr äv.: väcka åtal med anledning av (ngt). Rääf Ydre 1: 328 (i handl. fr. 1581). The brister .. wore .. monge, som the hade godh fogh och rådh til at påtala och klaga. Tegel G1 1: 270 (1622). Hwad af .. (de närmaste arvingarna) antingen är samtyckt eller försummat, kunna fiermare Arfwingar .. icke påtala. Schmedeman Just. 994 (1686). Jag har nu uti 40 åhr mitt Prästeliga Embete, så förestådt, att ingen hafft orsak mig der utinnan påtahla. VDAkt. 1720, nr 119. (Det) åligger .. Länsmännen, att .. angifva och påtala, alla öfriga emot ordning och skick stridande förbrytelser. SPF 1814, s. 34. Svenskens ofta påtalade formalism. Nilsson FestdVard. 53 (1925). Han .. visade, att de motsägelser opponenten påtalat lågo i .. naturen hos de .. krafter han studerat. Siwertz JoDr. 88 (1928). jfr opåtalad, opåtalandes. särsk.
a) (†) i uttr. påtala om ngt, framföra l. komma med klander l. anmärkning(ar) angående ngt; äv. i uttr. påtalan sker om ngt, anmärkning framställes mot ngt. TbLödöse 94 (1588). UrFinlH 112 (1809).
b) abs.: framföra kritik l. klander l. klagomål l. framställa anmärkning(ar) o. d.; numera nästan bl. ss. vbalsbst. -an l. -ande, kritik l. klander l. anmärkning osv., förr äv.: åtal. Huilken här effther .. på taler, skall bötha (osv.). TbLödöse 94 (1588). Så framt saken utan laga påtalan kan afgöras. PH 13: 432 (1786). RiksdP 1930, 2 K nr 33, s. 70 (: påtalandet).
2) (†) till I 24 c δ: säga l. påstå (ngt) om (ngn); särsk. med avs. på ngt som innebär klander l. osanning; jfr på I 24 c δ β’, δ’. At man altijdh handlar medh then Personen som thet angåår, och intet honom frånwarande vthan hans weetskap något ondt påtalas. Rudbeckius Luther Cat. 117 (1667). Jngen ährlig, kan med skiäll, honom annat påtala eller beskylla, wthan det som berömmeligit ähr. VDAkt. 1671, nr 343.
3) [jfr 1] (†) göra anspråk på (ngt); kräva (ngt); stundom svårt att skilja från 1; jfr på I 24 g. G1R 28: 337 (1558). Then hålles för rättelig sin skuld påtalt hafwa, som .. kan bewisa sig inom 20 åhrs tid .. hafwa låtit kräfja sin Debitor. Schmedeman Just. 1315 (1691). CivInstr. 94 (1723). (Sv.) Påtala, .. (t.) in Ansprache nehmen. Dähnert (1784); möjl. till 1.
4) (i sht i skriftspr., numera mindre br.) till I 24 c η: tala om (ngt), diskutera (ngt); omnämna (ngt); framhålla (ngt). Tegnér (WB) 1: 320 (1804). Särskilt påtalades behovet av reformer i löne- och befordringsväsendet (för präster). KyrkohÅ 1925, s. 174. Biskopen påtalade det gynnsamma förhållande, som de svenska skolorna .. få arbeta under. SträngnäsT 1943, nr 69, s. 2.
(I 24 d) -TANKE. (†) åtanke; äv. i uttr. ngns påtankar, tankar på ngn. Annat ey med dig (dvs. våren) uti dit Föllie wankar, / Än som min förlorda Skatts (dvs. den tillbeddas) högtbeklaglige Påtankar. Dahlstierna (SVS) 274 (c. 1696; t. texten: Angedencken). Fürst Florman 12 (i handl. fr. 1790). —
(I 13, 15 (b), III 2, III 2 b, q) -TAPPA, -ning. låta (vätska) rinna på l. över ngt gm att öppna tapp l. kran o. d., tappa på (vätska); särsk.: på sådant sätt låta (vätska) rinna ned i (o. fylla) ett kärl o. d., tappa på (vätska på l. i kärl o. d.); äv. (särsk. i uttr. påtappa ngt med ngt) med obj. betecknande kärl o. d.: gm tappning helt l. delvis fylla (med ngt). VetAH 1817, s. 50. Bredvid korgstolen .. stod badbaljan påtappad med bakteriefritt vatten. Randel Kunsk. 162 (1914). Påtappning av vin på buteljer. Östergren (1935).
Ssgr (i fackspr., mera tillf.): påtappnings-hål, n. för påtappning av vätska i behållare o. d. UFlott. 3: Bih. 38 (1906).
Spalt P 2966 band 21, 1955