Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
b) (föga br.) med. om rörelse o. d.: vara avhängig av l. framkallas gm (en nerv l. nervtråd). LbInternMed. 2: 121, 246 (1916). —
(III 1 f) -VIND, r. l. m. (föga br.) akterlig vind (som för l. driver ett segelfartyg åt avsett håll). Strindberg Hafsb. 12 (1890). —
-VINDA, v., -ning. (i sht i fackspr.)
1) till I 15, III 2: gm vindning åstadkomma pålindning av (ngt) på l. kring ngt, vinda l. rulla upp (ngt) på ngt; äv. med saksubj.: gm rotation o. d. åstadkomma pålindning av (ngt) på l. kring ngt; äv. i uttr. påvinda ngt på ngt l. påvinda ngt (äv. sig) ngt. Ekenmark Smndr. 17 (1823). Den engelska haspeln .. påvindar sig vanligen garnet från 40 bobiner. TT 1875, s. 1. Väfvens påvindning. Andersson Väfn. 5 (1880).
2) (numera bl. tillf.) till I 13, III 2: gm vindning (medelst spel l. vinsch o. d.) upplyfta (ngt) på ngt; jfr avvinda 2. KrigVAT 1850, s. 270.
Spalt P 2999 band 21, 1955