Publicerad 1956 Lämna synpunkter RACKELVÄND rak3el~vän2d, r. l. f. Ordformer (-vänd 1926. -vänn 1942) Etymologi [till sv. dial. rackla, syssla med ngt besvärligt (se RACKLA, v.1), o. VÄNDA, sbst.] (om förh. i Värml., mindre br.) etnogr. om bruten kypert. SvSlöjdFT 1926, s. 26. Rig 1942, s. 130. Spalt R 30 band 21, 1956 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
