Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAD l. RADA, adj. -are (ÅgerupArk. Brev 28/7 1715). adv. RAD (Schroderus Pac. 105 (1616), Hülphers Norrl. 4: 44 (1779)), RADA (LPetri SalOrdspr. 4: 25 (1561), Möller (1755)).
Ordformer
(raa 1684 (adv.). rad (raad) 1616 (adv.)—1680 (adj.). rada, adj. sg. obest. 1555—1584. rada, adj. sg. best. 1555—1712. rada, adv. 1561—1755. radare, adj. komp. 1715)
Etymologi
[fsv. radher, snabb, rask, radhe, adv., rakt, sv. dial. rad, snabb, lätt, bekväm, flink, nära till hands, tjänlig (Spegel 362 (1712; från Småland)); jfr ä. d. rad, snabb, rask, rak, d. dial. rad, adv., strax, nor. dial. rad, snabb, rask, lätt, rak, rät, isl. hraðr, snabb, hastig, mlt. rat (gen. rades), rask, rade, adv., fort, fht. (h)rad, hredi, rask, feng. hræð, hræd, rask (vartill eng. rather, hellre, snarare); av ett germ. hraþa-, hraða-, möjl. rotbesläktat med RÄDAS; jfr äv. got. raþizō, kompar. n. sg., lättare, feng. raðe, adv., raskt, av ett germ. raþ-, sannol. besläktat med lat. rota, hjul (se RATT, sbst.1). — Jfr RAHALL, RAHÄNT]
(†)
I. adj.
1) [efter isl. hraðr i motsv. anv.] om vind: snabb, strykande, kraftig. (Skeppet) gick för raadan Wind. Dahlstierna (SVS) 108 (1698).
2) som går (snabbt o.) lätt, bekväm, obehindrad. Cain .. hölt thet så före, at hwar hans broder wore aff wägen för honom, skulle han sedhan haffua radha före (dvs. gott tillfälle till framgång), och wara vthan all bekymmer. LPetri 2Post. 167 b (1555). (Sv.) Rad gen, (eng.) Easy, light. Serenius (1741); möjl. ssg.
3) om väg o. d.: rak, rät; äv.: gen; äv. övergående i bet.: fri, öppen, jämn. LPetri 2Post. 246 b (1555). Thet Rödahaffuet wendes vthi en radha farwägh. Dens. SalWijsh. 19: 7 (1561). Itt Skepp, som löper sin rada koos, dijt thet hafwer sigh ärnat. Kenicius GPåwelsdr C 1 a (1622). Igenom .. (Moldau) hafwa Tartarne en rad wägh in vthi the Polske Provintzierne. Brask Pufendorf Hist. 370 (1680). Jag skal rada wägen .. fara in i himmelen. Swedberg SabbRo Ödmj. skr. § 41 (1712). ÅgerupArk. Brev 28/7 1715. särsk.
a) i uttr. gå l. draga l. vandra sitt rada håll (äv. sammanskrivet radahåll), gå osv. sin väg rakt fram l. raka vägen; äv. bildl.; jfr RAHALL. (Vi) gå .. wårt radha håld, lika som en blinder. LPetri 4Post. 56 a (1555). Thenna blinda werlden .. wandrar sitt radhahåld j syndenne. Dens. ChrPina l 8 b (1572).
b) i sådana uttr. som i rada norr l. söder, rakt i norr l. söder. Nw löper een ret linea .., sträckiandes båda sine änder in till himmelen, then ena i rada Söder, Then andra i rada nor. Luth Astr. 4 (1584). HammarkDomb. 19/6 1618.
II. adv.
1) i rak linje, raka vägen, rakt, rätt (fram); äv. bildl., särsk.: alldeles, direkt. LPetri SalOrdspr. 4: 25 (1561). På then rätta Gudz ordz wägh hastar (jag) radha til målet. PErici Musæus 4: 82 a (1582). Döden, hwilken går så raada fram och skäär alla öffuer een kam. Rothovius BBielke B 3 a (1624). Vthan drögsmål, strax, som man sägher, radha ifrå munnen (dvs. rent ut, utan omsvep). PLGothus Faber 287 (1626). (Vissa) ord sträfwa raadh emot then Christeliga frijheten. Schroderus Os. 1: 77 (1635). Thersammastädes raa norr i från äre Gulldsmedsboda grufwor belägne. Johansson Noraskog 3: 252 (i handl. fr. 1684). Hülphers Norrl. 4: 44 (1779).
2) precis, just. På thet sidsta gick han (dvs. Jesus) vth än, / Widh elffte stunden radha. Clenod. 1633, s. 152; jfr Ps. 1695, 202: 4.
3) tidigt, bittida. Lind (1738, 1749). Möller (1755).
Ssgr (†): A: (II 1) RAD-GENT, adv. [sv. dial. ragent, adv., hastigt l. lätt åtkomligt, klart, tydligt] rakt (emot), rätt. Tvärt emot all billighet .. samt radgent emot sielfva inspectionum första inrättning. Annerstedt UUH Bih. 3: 225 (i handl. fr. 1737). —
(II 1) -RÄTT, adv.2 (adv.1, se rad, sbst.1 ssgr). (rad- 1897. rada- 1582)
1) rakt, rätt. Utspringande uddar eller branta flog, hvilka stupa radrätt i vågen. SDS 1897, nr 154, s. 3.
2) övergående i bet.: noggrant, noga. Iagh moste radha och trådha rätt halla the 10. bodh. PErici Musæus 5: 150 a (1582).
B: RADA-HÅLL, se rad, adj. I 3 a. —
-RÄTT, se A.
C: (II 1) RADE-LÅNGS, adv. rakt fram (längs ngt). Ormen .. krokadhe hijt och tijt, stundom tuertz, stundom radelångs. Balck Es. 95 (1603).

 

Spalt R 48 band 21, 1956

Webbansvarig