| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
(i sht i fackspr.)
1) utsändas l. utströmma o. d. i form av en stråle l. strålar, (ut)stråla; äv. bildl.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; numera vanl. o. sannol. äv. förr ofta uppfattat ss. bildl. l. utvidgad anv. av 2. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 18. Under sin långvariga, mångsidigt radierande verksamhet hade .. (ärkebiskop Tengström) utvecklat på en gång .. rörlighet och fasthet. Cygnæus 4: 118 (1848); jfr 2. Indirekt kan man .. få bevis för evolutioner (av element), som försiggå utan radiation, om de .. stå i samband med radierande evolution. KemT 1907, s. 50. En sällsynt charme, hjärnans och hjärtats, radierade från hans personlighet. TT 1942, Allm. s. 231. — särsk.
2) utstråla l. (ut)gå ss. en radie l. radier i en cirkel från en (gemensam) (medel)punkt l. samlas i en dylik punkt; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: radiell, radiär. VetAH 1814, s. 198. Ett antal nischer, som intaga en radierande ställning i förhållande till hufvudkoret. Upmark Lübke 317 (1871). De olika vetenskaperna .. äro lemmar af en och samma organism och alla radiera mot en och samma medelpunkt och centralvetenskap. Rydberg FilosFörel. 3: 5 (1878). Ymer 1913, s. 282. Fatab. 1930, s. 186. — särsk. (†) zool. i p. pf. i adjektivisk anv.: radiär (se d. o. slutet). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 155.
RADIERA FRAM. (†) till 1: visa sig i strålglans, stråla fram; anträffat bl. bildl. Huru brokigt .. (ett epos) för öfrigt i sin yttring må radiera fram för våra ögon, så är dock .. dess grundbeskaffenhet fix. Almqvist Monogr. 420 (1821, 1845). —
RADIERA IN1010 4. (tillf.) till 2: i uttr. radiera in mot ngt, gå l. stråla in mot ngt. Allt (i en viss bok) radierar .. in mot en brännpunkt: själen och Gud. SvD(A) 1931, nr 296, s. 11. —
RADIERA UT1010 4. (i sht i fackspr.) till 1, 2: liksom en radie l. radier utgå l. utstråla från en (gemensam) (medel)punkt. Almqvist Monogr. 423 (1821, 1845). 23 järnvägslinjer, som radiera ut från (en stad). Koch EmigrLand 183 (1910).
Spalt R 62 band 21, 1956