Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RADOTÖR -tö4r l. -tœ4r, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ottör (-eur) 1771—1835. -otör (-eur) 1845—1915)
Etymologi
[jfr t. radoteur; av fr. radoteur, vbalsbst. till radoter (se RADOTERA)]
(numera knappast br.) pratmakare, svamlare; äv.: skrävlare. ÅgerupArk. Brev 30/7 1771. Hjelt Medicinalv. 2: 485 (1892). 2NF (1915).

 

Spalt R 86 band 21, 1956

Webbansvarig