Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAFFINEMANG raf1inemaŋ4 l. 0104, n.; best. -et; pl. = l. -er ((†) -ments HH XXXII. 2: 134 (1784), Ekmanson Sterne 2: 79 (1791)).
Ordformer
(förr äv. rafin-. -mang 1889 osv. -ment 17431913)
Etymologi
[jfr t. raffinement; av fr. raffinement, till raffiner (se RAFFINERA)]
motsv. RAFFINERA 2: förhållandet l. egenskapen att vara raffinerad (se RAFFINERA 2 c, 2 c α); utsökthet; fulländning; (över)förfining; stundom med bibegrepp av pikanteri; äv. konkretare, om ngt som visar l. är uttryck för sådan egenskap; stundom: finess; i sht förr äv. övergående i bet.: förbättring (varigm ngt göres mera ändamålsenligt l. fulländat; jfr RAFFINERA 1 b); förr äv. om utveckling o. d. som innebär att ngn blir allt mer förfinad. Palmstedt Res. 166 (1780). Kostnaden (för packhuset) geck i anseende till åtskillige tilökningar och rafinements i arbetet til 1200 rd:r. HH XXXII. 2: 134 (1784). Skulle det någonsin, uti fortgången af deras raffinements hända, att engeländarne uppnådde samma politur, som utmärker fransoserne, skulle (osv.). Ekmanson Sterne 2: 79 (1791). Den danska estetiken och psykologien ha nått ett raffinement, som starkt lutar åt degeneration. Sundbärg SvFolkl. 26 (1911). Delikatessaffärernas raffinemanger. Carlsson HelaSthm 485 (1912). Han fann henne ett ögonblick verkligt vacker och åtråvärd i sitt svala raffinemang. Siwertz Sel. 2: 97 (1920). Att startpunkten (för enleveringen) är ett nervsjukhus, förhöjer väl bara raffinemanget. GbgMP 1947, nr 238, s. 4. — jfr FÄRG-RAFFINEMANG. — särsk. motsv. RAFFINERA 2 c β, γ: förhållandet l. egenskapen att vara utstuderad; stundom: sinnrikhet l. slughet l. spetsfundighet l. subtilitet; äv. konkretare. Et alt för stort och sig för vida sträckande politiskt raffinement, som tiltror sig at förutse .. alla svårigheter. 2RARP 13: 559 (1743). I raffinementet af antydningar, där det vore klumpigt att berätta, .. är .. (Kr. Elsters roman Farlige folk) betydande. NordT 1883, s. 408. SvLittH 1: 257 (1919).
Ssg: RAFFINEMANGS-UTSTÄLLNING~020. (tillf.) konstutställning där konstalster visas som äro präglade av raffinemang. GHT 1898, nr 68 B, s. 1.

 

Spalt R 93 band 21, 1956

Webbansvarig