Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAFISTULERA raf1istule4ra l. -tɯ-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2 (rafistule´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RAFISTULATION (se avledn.).
1) (†) nagelfara (ngt) o. göra eventuella ändringar l. förbättringar, noggrant granska o. fila (se d. o. 3) på (ngt); äv. med obj. bestående av indirekt frågesats: (noggrant) undersöka (om osv.); äv. intr., dels i uttr. rafistulera på ngt, nagelfara o. (söka) förbättra ngt, dels i uttr. rafistulera med ngt, noggrant genomgå o. granska ngt; jfr RAFFINERA 3 a, b. Sedermera må man rafistulera hur man vill, om .. (det krigiska anfallet) skedt med rätt eller mot lag. MinnSvNH Bih. 1: 36 (1788). Man kan .. (om den väntade förordningen) ej determinera något med visshet, förr än förordningen blifvit fulleligen rafistulerad och af höga vederbörande granskad. Ahnfelt HofvLif 3: 115 (i handl. fr. 1799). Weste 2: 1974 (1807: på). Crusenstolpe CJ 2: 108 (i handl. fr. 1820: med).
2) (vard., utom i b ngt ålderdomligt) i utvidgad anv.: (under rotande l. omrörning i ngt) leta l. snoka (i l. efter ngt); stundom äv. utan tanke på sökande: rumstera, stöka; äv. oeg. l. bildl. Weste 2: 1974 (1807; skämts.). (Myrorna) klättra uppför väggarna, tränga in i hvarje skrymsla af takets löfbetäckning, rafistulera i vinklar och vrår. Dahlgren Stanley 1: 363 (1890). I morgse klockan sju var hon efter en skurkäring, å nu håller dom ett hälsikes rafistulerande inne hos mej. Janson Gast. 143 (1902). (Magisterns) fingrar, hvilka så många gånger rastifulerade i mina ljusa lockar. Falk Skolp. 10 (1903). JulbGbg 1931, s. 91. — särsk.
a) (föga br.) tr.: genomsnoka (ngt), noggrant undersöka (ngt); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. Nu gå de båda uppassarna till ordentlig rafistulering av sofforna. Essén HExc. 66 (1916). Dens. KessSthm 23 (1916).
b) (i Finl.) ss. vbalsbst. -ing övergående i bet.: razzia, upprensning. TurForskn. 3: 117 (1918). Rafistuleringar utövades ideligen i komsomol (dvs. det ryska kommunistiska ungdomsförbundet). Hufvudstadsbl. 1943, nr 185, s. 2.
1) (†) till 1: nagelfarande, granskning; stundom övergående i bet.: räfst. HLittSt. 1: 323 (1822). Det .. skulle (icke) skada, om opinionsnämnden gjorde någon rafistulation i den ruttna Högsta Domstolen. Liljecrona RiksdKul. 90 (1840).
2) (vard., ålderdomligt, numera föga br.) till 2: snokande, ivrigt sökande; noggrann undersökning företagen i syfte att leta efter ngt l. att kontrollera om ngt finns ngnstädes o. d. CFDahlgren 5: 13 (1832). För en zwanziger kan (ni) lösa Er ifrån all rafistulation bland edra .. effekter (i den österrikiska tullen). Kullberg Bref 1: 117 (1844). Adelsköld Dagsv. 1: 66 (1899). Östergren (1935).
Spalt R 102 band 21, 1956