| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAFSA raf3sa2, förr äv. RAPSA, v. -ade ((†) pr. sg. -er VDAkt. 1693, nr 842). vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr RAFS, sbst.2
(i sht vard.)
1) (hastigt l. vårdslöst) riva l. rota l. krafsa (o. på sådant sätt röra om l. åstadkomma oordning i ngt l. rycka till sig ngt); särsk. i uttr. rafsa i ngt. Lannerstierna Vitt. 15 (1777). Man rafsar i papper, slänger med telefonlurar (i teaterpjäsen). DN(A) 1934, nr 93, s. 1. särsk.
a) (mera tillf.) i uttr. rafsa efter ngt, leta efter ngt under rivande l. rotande. (Han) rafsade .. efter en ren löskrage i byrålådan. Öberg Makt. 1: 15 (1906).
b) med obj. betecknande ngt som gm rivande l. krafsande o. d. makas l. föres från en plats till en annan: (hastigt l. vårdslöst) riva l. krafsa o. d.; riva åt sig (ngt från ngn o. d.) l. hastigt l. vårdslöst skrapa ihop (ngt i en hög o. d.); äv. oeg. l. bildl. (jfr 2). Spegel 364 (1712). Huru det fina (dvs. listiga) Agget .. rafsade gods och ägodelar från den ene til den andre. Dalin Arg. 2: 312 (1734, 1754). Rafsa .. (dvs.) Hastigt rifva åt sig, snappa bort. Dalin (1855). (Hon) rafsade alltsammans i en hög. Johnsson NSkämth. 1 (1892). (Han) rafsade pastejerna ur elden med bajonetten. Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 105 (1934). jfr AV-, HOP-, OM-, SAMMAN-RAFSA.
c) (mera tillf.) med obj. o. objektiv predikatsfyllnad, ss. beteckning för att ngn (hastigt l. vårdslöst) river l. krafsar så att ngt blir så l. så beskaffat; särsk. i uttr. rafsa ngt fullt, fylla ngt gm att hastigt l. vårdslöst (samla o.) placera föremål o. d. däri. Min börda var ökad af växterna på Njäravara, hvaraf jag rafsat min insekthåf alldeles full. Forsström Dagb. 83 (1800).
2) i utvidgad anv.: utföra ngt (alltför) hastigt o. vårdslöst, slarva, hafsa. Ihre (1769). Konsten att lära sig skjuta väl, består förnämligast deruti; att vara tranquil, och ej med hetta eller rafsande låta skottet afgå. Greiff Jagt 65 (1828). Hammar (1936). jfr HOP-, SAMMAN-RAFSA. särsk. (†) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om brev l. litteraturalster o. d.: slarvigt l. hafsigt hopkommen, hoprafsad. Jag fruktar, att ers excellens ej kan läsa detta rafsade bref. MoB 6: 99 (1789). SvLittFT 1833, sp. 330.
RAFSA FRAM10 4.
2) (numera bl. tillf.) till 2; i fråga om hastigt o. slarvigt utförande av ngt: hafsa (i väg), slarva (på). The raffsa fram i Läszning medh springande Tungo, blanda Orden ihoop. Emporagrius Cat. A 2 b (1669). —
RAFSA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till 1 b: (hastigt l. vårdslöst) riva l. krafsa l. rycka ifrån l. bort (ngt); äv. i uttr. rafsa ifrån ngn ngt. Weste (1807).
2) till 2, i uttr. rafsa ifrån sig ngt, hastigt o. vårdslöst l. slarvigt göra ifrån sig ngt, hafsa l. slarva ifrån sig ngt; äv. abs. Rafsa ifrån sig et arbete. Sahlstedt (1773). Östergren (1935; abs.). —
1) till 1 b.
a) (hastigt l. vårdslöst) riva l. krafsa l. skrapa l. samla ihop (ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. med avs. på personer (l. djur): hastigt l. vårdslöst samla (ihop) l. sammanföra, sammanrafsa; äv. abs. Swedberg Ordab. (1722). SvMerc. V. 2: 67 (1759). Du skyndar til Lägret, rafsar tilhopa vårt unga manskap (osv.). Eurén Kotzebue Span. 93 (1797). Han rafsade ihop glasen och gick ut och sköljde av dem. Krusenstjerna Pahlen 4: 83 (1933). SvD(A) 1933, nr 47, s. 10 (abs.).
b) vårdslöst l. oredigt blanda ihop (ngt); trassla ihop (ngt); äv. i pass. med intr. bet.: trasslas ihop; komma i oordning. Utan all åtskilnad .. rafsa (sofisterna) alt tilhopa, och .. blanda språken om hvarandra. Borg Luther 1: 695 (1753); jfr a. (Hennes) hår, som alldeles rafsats ihop under dansen. Roos Önsk. 67 (1892). Hedenstierna Jönsson 119 (1894).
2) till 2: hastigt l. slarvigt åstadkomma l. hitta på (ngt); särsk.: hastigt l. slarvigt skriva ihop (ngt). VDAkt. 1693, nr 842 (: ihoopa). Jag rafsar ihop en Comedie. Pilgren FigBröll. 134 (1785). I hast utarbetade planer, hvilka rafsats ihop i fru Louises varma hjärta, snarare än i hennes hjärna. Kuylenstierna-Wenster Ber. 61 (1898). UrDNHist. 3: 590 (1954). —
RAFSA MED SIG10 4 0. (mera tillf.) hastigt l. vårdslöst riva l. rycka med sig (ngt). Landsm. II. 2: 27 (1880). —
RAFSA OM10 4. röra om (ngt) l. bringa (ngt) i oordning gm att (hastigt l. vårdslöst) riva l. krafsa o. d.; äv. abs. BygdFolk 1: 155 (1927). jfr omrafsa. —
RAFSA OMKRING 10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. (mera tillf.) få (ngt) att fara omkring l. blandas ihop o. d. gm att (hastigt l. vårdslöst) riva l. krafsa o. d.; på sådant sätt bringa (ngt) i oordning. Nordforss (1805). —
RAFSA SAMMAN10 32 l. 40, l. (numera nästan bl. i bet. 1) TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. jfr sammanrafsa.
1) till 1 b, = rafsa ihop 1, särsk. 1 a. Ekblad 276 (1764). Carlén Repr. 487 (1839). Berg Sjöf. 58 (1910). särsk. [jfr t. sich zusammenraffen] (föga br.) oeg., i uttr. rafsa sig samman, ta sig samman. Han .. kan inte rafsa sig samman och arbeta. Cederschiöld Väntan 45 (1915).
2) till 2, = rafsa ihop 2; numera nästan bl. i uttr. rafsa samman ngt, förr äv. rafsa ngt tillsamman. Ihre (1769: tillsamman). Lidman Blodsarv 196 (1937). —
RAFSA TILL10 4.
1) till 1 b; särsk. i uttr. rafsa till sig ngt, äv. rafsa ngt till sig, rafsa åt sig ngt; äv. bildl. Peringskiöld Hkr. 1: 660 (1697). (Han) rafsade tidningarna, som kommit med posten, till sig. Tavaststjerna Inföd. 82 (1887). DN(A) 1932, nr 50, s. 9 (bildl.). Tjuvarna hade .. krossat skyltfönstret till affären .. och sedan rafsat till sig större delen av de i fönstret utlagda varorna. MorgT 1948, nr 245, s. 3.
2) (mera tillf.) till 2, = rafsa ihop 2. På vers har Alexandre Laya .. rafsat till en ömklig kopia (dvs. en fransk översättning av Goethes Faust). Framtiden 1877, s. 15. —
RAFSA TILL VÄGS10 0 4.
1) (†) till 1 b: rafsa ihop (se rafsa ihop 1 b) l. rafsa omkring (ngt). (Sv.) Rafsa omkring. Rafsa till vägs .. (Fr.) Brouiller. Mettre pêle-mêle. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
2) till 2: hastigt o. vårdslöst l. slarvigt göra undan (ngt); hafsa l. slarva ifrån sig (ngt). Klint (1906). Han .. ber en sitta ner och vänta, medan han rafsar undan några rutinsaker. Beijer BritaGrossh. 120 (1940). —
RAFSA ÅT SIG10 4 0. (hastigt l. vårdslöst) riva l. rycka till sig (ngt); hastigt l. vårdslöst samla ihop (ngt) åt sig; roffa åt sig (ngt); äv. utan direkt obj., i sådana uttr. som rafsa åt sig av ngt; äv. oeg. l. bildl. Verelius 205 (1681; oeg.). Hadschi rafsar åt sig af sötsakerna som bjudas kring. Hallström Sagodr. 152 (1910). Han böjde sig ned (över skrivbordet) och rafsade åt sig brevet. Didring Malm 1: 37 (1914).
Spalt R 105 band 21, 1956