| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RALT ral4t, n.; best. -et.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat l. vard.) skvaller, ”rall” (se RALL, sbst.4); i sht förr äv.: tomt prat o. d. Om med ralt din ovän ränner, / Bästa hämd är tala väl. Wallenberg (SVS) 1: 39 (c. 1765). Rallt å ballt. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Spalt R 187 band 21, 1956