Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAMMEL ram4el, sbst.1, n.; best. ramlet.
1) (i sht i vissa trakter, vard.) skrammel, slammer, buller, brak, oväsen; jfr RAMLA, v.1 1. Buller och Rammel vthi Papistiske Kyrkior om Dymbelwekan. Schroderus Os. III. 1: 335 (1635). Ett rammel (av åkdon), som kan göra oss lomhörda. Nyblom Bild. 195 (1864). Dalkarlsklockan .. slog sex med ett rammel, som om (osv.). Lagerlöf Liljecr. 24 (1911). Fridegård Kvarnb. 113 (1944). särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. göra (ett l. ett så l. så beskaffat) rammel, ställa till (så l. så beskaffat) buller l. oväsen o. d. Dalin Arg. 2: 53 (1734, 1754). Johan tog försiktigt en hårdbrödkaka, rädd att göra rammel bland knivarna och tallrikarna. Sjödin StHjärt. 276 (1911).
2) (i sht i vissa trakter, vard.) aga, stryk; jfr RAMLA, v.1 7 slutet. ÖoL (1852). Lofvar jag .. (eleverna) rammel af brukspatronen, så bli de troligen värre. Ödman UngdM 1: 25 (1862, 1881). FoU 15: 102 (1902).
3) (mera tillf.) fallande, ramlande (med ljudligt buller l. brak o. d.); jfr RAMLA, v.1 10, 11. Nordenskiöld Vega 1: 69 (1880). jfr Dalin (1855).
Spalt R 221 band 21, 1956