Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMPA ram3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. RAMP ram4p, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(ramp 1894. rampa 1912 osv.)
Etymologi
[jfr d. rampe, liten ritsa l. fördjupning (bl. a. i glas), ärr; jfr sv. dial. rampa, remsa, smalt stycke; besläktat med d. rimpe, rynka, valk m. m., motsv. sv. dial. rempa, rimp(a)]
(i fackspr.) fel i glas, bestående av en rand l. färglös åder. Eidem ÄGlasH 23 (1912). TT 1945, s. 275. — särsk. (i formen ramp) i sg., koll. ”Ramp” kallas i (lamp-)glaset befintliga ränder eller färglösa ådror. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 21.
Ssg: RAMP-FRI. (i fackspr., mera tillf.) Rampfritt glas. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 21.
Avledn.: RAMPIG, adj. (i fackspr., numera bl. mera tillf.) om glas: behäftad med rampor. TT 1875, s. 234. 2UB 7: 243 (1903).

 

Spalt R 224 band 21, 1956

Webbansvarig