Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAPPA rap3a2, v.3 -ade.
Etymologi
[sv. dial. rappa sig; jfr dan. o. nor. rappe (sig); till RAPP, adj.]
(vard.) skynda; utom i särsk. förb. bl. refl. Lindfors (1824). Crusenstolpe Mor. 2: 242 (1840). Om jag rappade mig riktigt i morgon, så skulle jag kunna få ledigt mellan tre och fem. Nordström Amer. 261 (1923).
Särsk. förb. (vard.): RAPPA BORT. (†) skynda bort. Ekblad 314 (1764). —
RAPPA PÅ10 4. skynda på.
1) intr. ÖoL (1852). Rappa på, annars sätter jag eld på huset! Strindberg HMin. 2: 289 (1905). Höijer Martin 143 (1950).
2) (mera tillf.) tr.; stundom med nära anslutning till rappa, v.1 Han skulle vilja rappa på utvecklingen med knölpåk. SvD(B) 1944, nr 157, s. 9. —
RAPPA SIG FÖRBI10 1 04. (tillf.) skynda sig förbi. Cavallin Kipling Wi 112 (1897).

 

Spalt R 290 band 21, 1956

Webbansvarig