Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAPUNKEL rapuŋ4kel, äv. 032, äv. (numera bl. i bet. 1) RAPUNSEL -pun4sel, äv. —32, r. l. m.; best. -n.
1) bot. växten Campanula rapunculus Lin. (äv. kallad äkta l. fransysk rapunkel l. rapunsel), som har ätliga rötter, rapunkelklocka; äv. om C. rapunculoides Lin. (äv. kallad oäkta rapunkel l. rapunsel), knölklocka; stundom äv. om rot av dessa växter; numera föga br. utom i ssgn RAPUNKEL-KLOCKA. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Rudbeck HortBot. 22 (1685). Oäkta Rapunzel. Gellerstedt NerFl. 38 (1831). Ägta Rapunsel. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 250. Nyman VäxtNatH 1: 97 (1867; om roten). Fransysk rapunzel. HbTrädg. 2: 82 (1872). 3NF 3: 592 (1925). — jfr ROT-, TRÄDGÅRDS-, VINTER-RAPUNSEL.
2) bot. växten Phyteuma spicatum Lin. (äv. kallad vit rapunkel), som har ätliga rötter; stundom äv. om andra arter av släktet Phyteuma Lin., särsk. i uttr. mörkblommig rapunkel, Ph. nigrum Schmidt. Hartman ExcFl. 36 (1846). Mörkblommig rapunkel. Auerbach (1913). Den vita rapunkeln. FoFl. 1924, s. 237. — jfr VIT-RAPUNKEL.
3) (†) bot. växten Valerianella olitoria (Lin.) Poll., vars blad användas till sallad. Lind (1749). Möller (1790). HbTrädg. 2: 88 (1872). — jfr VINTER-RAPUNSEL.
4) (†) bot. växten Oenothera biennis Lin., vars rot användes till sallad; i uttr. fransk l. gul rapunsel. Retzius FlOec. 470 (1806). Fries Ordb. 165 (c. 1870).
(jfr 4) -SELLERI. [jfr t. rapunzelsellerie] (†) = rapunkel 4. Wikforss 2: 363 (1804). HbTrädg. 2: 82 (1872). —
Spalt R 316 band 21, 1956