Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAV ra4v, sbst.2, n. (2SthmTb. 2: 150 (1551) osv.), stundom r. l. m. (Runius (om enskild sten), Lind (1749), ÖoL (1852)); best. -et, ss. r l. m. -en.
Ordformer
(raff 1535—1756. raffuet, sg. best. 1551. rav (raf, raaf, raaff) c. 1580 osv. ref c. 1747)
Etymologi
[fsv. raf, n., sv. dial. (Skåne, Hall. m. m.) rav, n., motsv. dan. o. nor. rav, fnor. raf, fris. räf; sannol. till den ieur. färgbetecknande rot (e)rebh som föreligger i JÄRV, RAPPHÖNA, RÄV. — Jfr RADBAND]
bärnsten; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. ämnesnamn; förr äv.: (ss. halvädelsten brukat) stycke av bärnsten. TullbSthm 1535, s. 45 b. En sked aff raff. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 33. Siette Stenen blir en Raf. Runius (SVS) 2: 197 (c. 1712). TurÅ 1939, s. 268 (från Skåne).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RAV-GLAS. (†) bärnsten. Linné Stenr. 50 (c. 1747). —
-HJÄRTA. smycke i form av ett hjärta av bärnsten. BoupptVäxjö 1784. Landsm. VIII. 2: 26 (1891). —
-OLJA, r. l. f. [jfr d. ravolie] (†) bärnstensolja. OxBr. 11: 721 (1637). Därs. 752 (1640). —
-PRYDNAD. Nilsson Ur. I. 3: 5 (1838). —
-PÄRLA, r. l. f. [jfr d. ravperle] Nilsson Ur. I. 1: 46 (1839). —
-STEN. [sv. dial. ravsten] (†) bärnsten. Schroderus Os. 1: 278 (1635). Rafstenen drager til sigh agnar. Sylvius Mornay 163 (1674). Schultze Ordb. 4989 (c. 1755).
Ssg: ravstens-droppe. (enst., †) droppliknande stycke av bärnsten. Linc. Dddd 4 a (1640).

 

Spalt R 417 band 21, 1956

Webbansvarig