| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REALISTISK re1alis4tisk, adj.; adv. -T.
jfr OREALISTISK.
1) filos. som har avseende på l. är präglad av realism (se d. o. 2); som tillhör realismen; motsatt: idealistisk. (Leibniz o. Spinoza) fortgingo på tvenne särskilda vägar, och kommo till tvenne olika åsigter, den idealistiska och den realistiska. Boström 1: 93 (c. 1830). Nyblæus Forskn. 2: 88 (1881).
2) (numera föga br.) om bildning(slinje), ämne o. d.: praktiskt o. naturvetenskapligt inriktad, real (se REAL, adj.2 4); äv. (om pedagogisk åsikt o. d.): som ivrar för real bildning; jfr REALISM 3, REALIST, sbst.2 3 (slutet). BerRevElLärov. 1843, s. 93. Begge bildningslinierna, den humanistiska och den realistiska. SKN 1845, s. 33. PedT 1873, s. 95 (om lärovärk). De realistiska ämnena. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 85 (1898). PedT 1901, s. 7 (om ståndpunkt). Realistisk bildning. PsykPedUppslB 2140 (1946).
3) (†) om ngns värksamhet: praktisk. En realistisk verksamhet (dvs. utövande av boktryckaryrket), nyttig både för hans utveckling såsom man och för betryggandet af hans timliga bergning. Atterbom Minnest. 2: 225 (1855).
4) estet. som har avseende på l. är präglad av realism (se d. o. 4), värklighetstrogen, naturtrogen; om person: som i sin konst l. litterära värksamhet är realist l. värklighetsskildrare. Cygnæus 6: 347 (1865). En poesi .. sådan som Runebergs, på en gång ideell och realistisk. Vetterlund StDikt. 81 (1894, 1901). Ett .. realistiskt porträtt. AntT XIV. 1: 74 (1899). Banbrytaren .. inom Sveriges realistiska diktning blef August Strindberg. SvH 10: 260 (1909). Flodhästar .., otroligt realistiskt gjorda. Funch Resk. 57 (1928). Realistisk folklivsskildring. Fatab. 1945, s. 17. jfr: Den realistiska principen i Konsten framställer det Sköna i bildningar, som i sin naiva begränsning medvetslöst göra anspråk på att inom denna begränsning till fullo mätta åskådarns fordran och längtan. SvLitTidn. 1820, sp. 824 (med tanke på den antika diktningens oreflekterade naturtrohet); jfr 1.
5) (mera tillf.) allmännare: som har avseende på materiell värklighet, kroppslig, materiell; real (se REAL, adj.2 5). Lifvets realistiska faktorer. Paulson Minnestal 91 (1899). Föremål, som visa att man fortfarande har tänkt sig .. (den dödes) fortsatta existens ganska realistiskt. Andersson SkånH 1: 98 (1947). — särsk. om framställning i ord: konkret, åskådlig; jfr 4. Att (uppenbarelseboken) .. är alltigenom realistisk, d. v. s. talar i bilder, gripbara, hörbara, synbara för den yttre åskådningen. Rudin BibEnh. 36 (1887).
6) som har l. vittnar om l. är ett utslag av värklighetssinne l. realism (se d. o. 5), nykter; om person särsk.: som är realist (se d. o. 5). Geijer I. 7: 370 (c. 1835). Realistisk läggning. Wisén i 3SAH 4: 146 (1889). Fadren (till C. J. L. Almqvist) var en afgjort realistisk natur. Sylwan SvLit. 2 (1903). Realistisk statskonst. Segerstedt Spalt. 171 (1933). Jag vill icke kalla denna uppfattning pessimistisk; jag vill kalla den realistisk. TT 1941, Allm. s. 74. — särsk.
a) (mera tillf.) närmande sig l. övergående dels i bet.: krass, materialistisk (jfr 5), dels i bet.: uppriktig, oförblommerad, rättfram. (Författaren) yttrar sin verkliga mening på ett ganska realistiskt sätt. Strindberg NRik. 133 (1882). Om ungdomen blifvit så realistisk, att den i sitt själslif saknar andra driffjädrar än brödfödans .., då (osv.). Rydberg Varia 256 (1887, 1894).
b) (†) övergående i bet.: som nöjer sig med värkligheten sådan den är, konservativ. Den realistiska eller konservativa ståndpunkten hos dem, hvilka känna sig tillfreds med de gifna förhållandena. EkonS 1: 85 (1891).
Spalt R 457 band 21, 1956