| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REALITET re1alite4t l. 0104, förr äv. REELLITET, r. l. f. (BraheBrevväxl. II. 1: 4 (1639) osv.) ((†) n. ÅgerupArk. Brev 31/12 1753); best. -en; pl. -er.
1) egenskapen att vara värklig l. existera (särsk. i sinnevärlden); särsk. i uttr. ha realitet, vara reell l. värklig; jfr REAL, adj.2 3, 5. Wulf Köppen 2: 29 (1799). (Han) är öfvertygad om realiteten af en del företeelser, hvilka bruka hänföras till animal magnetism, clairvoyance etc. NF 19: 131 (1895). Den okände .. får till svar att .. (personerna på asylen) ha en förfärande realitet. Lamm i 3SAH LIII. 2: 39 (1942). — särsk.
a) filos. motsv. REAL, adj.2 5 a; särsk. dels: egenskapen att vara till, dels: bestämdhet (se d. o. 5 a). Rymd och tid .. hafva .. objektiv realitet. Lutteman Schulze KantCrit. 28 (1799). (Den fenomenella världens) potentiella vara eller realitet. Boström Propæd. 48 (c. 1865). Realitet (är enl. Brentano m. fl.) .. Den bestämdhet, som i ett omdöme påstås om ett tankeinnehåll. 2SvUppslB (1952). särsk. hos Kant: en av förnuftets kvalitativa kategorier. VStyckUplKantPhilos. 34 (1798). Lutteman Schulze KantCrit. 36 (1799).
b) log. I den aristoteliska (formala) logiken är realitet förhållandet mellan subjekt och predikat i ett assertoriskt omdöme (A är B). SvUppslB (1935).
d) (mera tillf.) övergående i bet.: ngts gestaltning i värkligheten. Det politiska lifvet i dess historiska realitet. Bolin Statsl. 1: III (1868).
e) övergående i bet.: värklighetsanknytning, egenskapen att framstå åskådlig, åskådlighet; jfr 2. (Gm de framdragna parallellerna) har Rigstulas spinnerska erhållit en ny realitet. Fatab. 1930, s. 169.
f) (†) i vissa uttr.
β) erhålla realiteten av ngt, få till stånd att ngt blir värklighet (o. icke bl. en institution på papperet). Det påstås .., at .. requistion blifvit gjord om Burgundiska Kretsens adjungerande til Executions-Tropparne emot Lüttich .., och man tror, at dymedelst skall göras en ända på de Lüttichske oroligheterne och tillika realiteten af Burgundiske Kretsen erhållas. PT 1791, nr 4, s. 1.
2) (numera mindre br.) egenskapen att motsvara l. överensstämma med värkligheten; överensstämmelse med värkligheten, värklighetstrohet, realism. Topelius Vint. I. 1: 6 (1880). GHT 1904, nr 278 A, s. 2. Det .. starka verklighetssinne, den vördnad för livet sådant det är, vilka skänkt människor och miljö i (A. Kivis) De sju bröderna och i Sockenskomakarna .. en så oförskönad realitet. Homén HforsTeatr. 3: 171 (1919). jfr: Den grekiska Realiteten och den romantiska Idealiteten. Phosph. 1810, s. 121. — särsk.
a) filos. i fråga om kunskap l. logisk sats o. d.: egenskapen att överensstämma med värkligheten, sanning l. giltighet o. d. Den yttersta grunden till kunskapens realitet. Geijer I. 5: 148 (1811). Hvad garanterar, att motsägelsesatsen sjelf har någon (om ock blott logisk) realitet? Atterbom PhilH 497 (1835).
b) i fråga om ord: egenskapen att täcka l. motsvara ngt värkligt l. reellt. Skrifter och böcker, af hvilka en deel består i svassande ord utan realitet. Polhem Invent. 5 (1729).
3) ngt realt l. värkligt, ngt som existerar i värkligheten; faktum (som man måste ta hänsyn till l. räkna med); stundom: ngt materiellt l. påtagligt; ofta motsatt dels: känslor, önskedrömmar, fantasier o. d., dels: ngt som är en avbildning l. ngt skenbart l. formellt l. blotta ord l. namn l. fraser o. d.; ofta i pl. Brask Pufendorf Hist. 321 (1680). Städer äro Realiteter och icke målningar. Palmstedt Res. 149 (1780). Räkna med realiteter i stället för med drömmar. Lundegård Tit. 53 (1892). Att man kunnat leda människor med en så enkel realitet som en tunna salt. Quennerstedt StrSkr. 2: 196 (1896, 1919). Neologiens brist på sinne för allvarliga religiösa realiteter. KyrkohÅ 1926, s. 35. Ekonomiska realiteter. SvD(A) 1931, nr 10, s. 3. (Förnimma) döden som en realitet. Rogberg Dam 97 (1932). — särsk.
a) filos. ngt varande. Gud, den Högsta Monaden, är sammanfattningen af alla realiteter. LittT 1796, s. 221. 2NF (1915).
b) (numera bl. tillf.) i sg. best., om värkliga känslor l. värklig inställning gentemot ngn (i motsats till vad man lägger i dagen). Vid detta hofvet äro apparancerne för Franckriket, realiteten för Engelland. Höpken 2: 527 (1758).
c) (tillf.) pedag. i pl.: realia. Det språkliga studiet måste löpa parallelt med studiet af realiteterna. Verd. 1892, s. 51.
d) i uttr. bli (förr äv. bli befordrad till) realitet, bli värklighet, sättas i värket; jfr 1. Widekindi KrijgH 552 (1671). Socialdemokrater och borgare (beslöto) att förslaget skulle bli realitet. ArbTidn. 1948, nr 65, s. 1.
e) i vissa numera obr. uttr.
α) uti realitet, i sakligt avseende, i fråga om det sakliga l. sakframställningen l. fakta; motsatt: i formellt avseende. Liksom Förf(attaren till floran) .. afvikit från Linné uti réellitet, så har han också uraktlåtit den typographiska ordentligheten och tydligheten som Linné införde. SvLitTidn. 1820, sp. 633; jfr 4.
β) våga ngt i realiteten, satsa ngt materiellt (för en oviss vinst). Nu hälre desererar (jag) then förmåhn, än til at på en fåfäng förhåpning mera i realitetet våga. ÅgerupArk. Brev 31/12 1753.
γ) ha karaktären av realitet, ss. beteckning för att ngn sysslar med praktisk, materiellt betonad värksamhet; jfr REELL, adj. 2. Enär den ena (hälften av representationen, dvs. borgare o. bönder) antages äga hufvudkarakteren af realitét och den andra (dvs. adel o. präster) af idealitet; synes det (osv.). SC 1: 274 (1820).
4) sammanfattningen av det värkliga, värkligheten; ofta svårt att skilja från 1; äv. (numera bl. tillf.) i uttr. sinne för realitet, värklighetssinne (jfr 1, 3). Bolin Statsl. 1: 73 (1868). Sanna och på realitetens botten stående menniskor. Hedberg SvOperasång. 254 (1885). Både realitetens och drömmens riken. Levertin 20: 262 (1899). Sinne för realitet. Norström Masskult. 197 (1910). Sagor och vackra drömmar om det som realiteten inte kan ge. Boye Ast. 92 (1931). — särsk.
a) filos. om sammanfattningen av vad som är värkligt; särsk. i fråga om materiell värklighet. Höijer 2: 23 (1799). Rätts-idéens nedflyttning ifrån den frihets region, hvarutinnan den hade sin basis, till och uti verklighetens eller realitetens spher. Biberg 1: 5 (c. 1814); jfr 1 a. Att det Absoluta .. sväfvar högt öfver all realitet. Leopold 4: 162 (c. 1820). Jag .. förstår med transscendent värklighet all den realitet, som icke faller eller kan falla inom den omedelbara erfarenhetens krets. Vannérus Metaf. 94 (1914). SvUppslB (1935).
b) [jfr eng. in reality, fr. en réalité] i uttr. i realiteten, i värkligheten, faktiskt, realiter. RARP 9: 335 (1664). Regenternas personliga skön, formelt allenarådande och äfven i realiteten af mycket stor betydelse. Fahlbeck Ad. 1: 24 (1898). Nilsson FestdVard. 35 (1925).
5) (numera nästan bl. i c) sak l. kärnpunkt (i ett problem l. en debatterad fråga o. d.), sakfråga; förr äv.: viktig fråga (jfr 6). HC11H 3: 23 (1670). Om realiteten äro vij vähl eense, män så kan dock något uthi omständigheeterna vara at påminna. RARP 15: 46 (1686). At man så mycket försummade reelliteter och förnötte tiden med mindre angelägne saker. 2RARP 15: 173 (1746). Norrmännen hafva rätt i realiteten af nästan alla deras påståenden. De Geer Minn. 2: 274 (1892). Med saktmod .. förenade han stor .. bestämdhet med afseende på realiteten. Lundström LPGothus 1—2: 130 (1893). jfr: Äre .. några reali(te)ter, opå hvilket verckett sigh endeligen stötter, så må (sändebudet) .. adiustera alliancen med them, så nähr han kan, och schriffteligen referera thett öfrige till K. M:tt. HT 1913, s. 132 (1631; bet. o. form ovissa). — särsk.
b) (†) i fråga om debatt o. votering, i uttr. skrida till realiteten, gå till värket o. behandla sakfrågan? Sedan Borgerskapet hade taget afträdh, badh H. Landtmarskalken att dhe af Classerne wille skrijda till realiteten ij första puncten. RARP V. 1: 180 (1654).
c) (föga br.) jur. materiellt rättsförhållande i en process, sakfråga (i ett juridiskt spörsmål l. en process). Schulthess (1885). Kallenberg CivPr. 1: 577 (1922).
6) (†) (ngt som är av reellt) värde, ngt värdefullt; nytta o. d.
a) i fråga om sak: (värkligt l. påtagligt l. förblivande) värde (hos ngt), (reell l. praktisk) nytta o. d.; jfr REAL, adj.2 2, 6 REELL, adj. 3, 11. HSH 10: 115 (1689). At Öfversten varit mera rörd af afund mot upfinnaren, än at han kunnat förmå sig .. at anse sielfva nyttan och realiteten af påfundet. Loenbom Stenbock 2: 136 (1758). (P. A. Granbergs) productioner .. (ha) en realitet, som försäkrar dem om ett vida längre lif, än ödet bestämt åt de Wallmarkiska. Hammarsköld SvVitt. 2: 214 (1819). Pfeiffer (1837). särsk.
α) i uttr. exekutera l. fortsätta ngt med realitet, med fördel l. utbyte l. nytta utföra resp. fortfara med ngt; möjl. äv.: utföra l. omsätta resp. fortsätta ngt i praktiken, bringa ngt till (fortsatt) utförande; jfr 1. Så frampt .. wärked blifuer så fattadt at det bestånd kan hafua, och medh någen realitet fortsatt warder. BraheBrevväxl. II. 1: 4 (1639). Wore .. mycket godt, der man till (överflödighets) .. afskaffande kunde påfinna .. een rätt modum .. (som) medh realitet motte stå till executera. Stiernman Riksd. 972 (1640).
β) närmande sig l. övergående i bet.: saklig tyngd (hos en framställning). Hwad (i de ofrälse ståndens skrift) allegeras af Guds Lag .. synes här mera wara infördt at bepryda sin inlaga med den Heliga Skrift, än der af få någon realitet och styrko. HC11H 8: 86 (1680).
b) hos personer.
β) ordning, hållning, pålitlighet o. d. (Han) är en narr och pickelhäring, utan stadga och realitet för 2 styfver. Porthan BrCalonius 394 (1797).
B: (3, 4) REALITETS-ANPASSNING~020. pedag. (barns) anpassning till värkligheten l. realiteterna. PedT 1941, s. 180. —
(3, 5, 5 c) -BEHANDLA, -ing. (föga br.) ingå på realbehandling av (en fråga o. d.); äv. (jur.) i fråga om behandling av sakfrågan i ett mål; företrädesvis i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. -ing. Kallenberg CivPr. 1: 584 (1922). Konflikten blir .. realitetsbehandlad i säkerhetsrådet. MorgT 1948, nr 263, s. 3. —
(4) -FÖRLUST. med. Realitetsförlust .. är ett psykol. symtom, som består i att den sjuke tycker sig ha förlorat kontakten med verkligheten. PsykPedUppslB 2140 (1946). —
(2) -LÖS. (-tet- 1800. -tets- 1950) (numera bl. tillf.) som saknar värklighetsunderlag. Wulf Köppen 2: 898 (1800). Meurling KommunismSv. 119 (1950). —
(3, 4) -SINNE. värklighetssinne, sinne för realiteter. 2NF 21: 836 (1914). En fantasibegåvning, som .. ofta grumlade hans realitetssinne. Andersson SvH 196 (1943). —
(1) -TOM, adj. (mera tillf.) som saknar kroppslig värklighet, ovärklig, okroppslig. Rein Psyk. 1: 40 (1876).
Spalt R 458 band 21, 1956