RECEIVER resi4ver, äv. med eng. uttal, r.; best. -n; pl. -vrar (TT 1894, Allm. s. 114), äv. = (Auerbach (1913)).
Etymologi
[jfr t. o. fr. receiver; av eng. receiver, mottagare, receiver, vbalsbst. till receive, mottaga, av ffr. receivre, av lat. recipere, återtaga, mottaga, av re-, emot (se RE-), o. capere, taga (se KAPABEL)]
1) tekn. ångbehållare mellan cylindrarna i vissa flercylindriga ångmaskiner som tillfälligt mottar ångan från en cylinder o. sedan levererar den vidare till nästa cylinder. Zidbäck (1890). 2SvUppslB (1952).
2) el.-tekn. mottagningsapparat, mottagare (se d. o. 2 slutet). 2UB 10: 85 (1906). Erix (1923).
-RÖR, n. rör som fungerar ss. en receiver. SJ 3: 82 (1906).
Spalt R 469 band 21, 1956
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
