Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RECEPT resäp4t, sbst.2, l. RESEFT resäf4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(-ceft 1848—1889. -cept 1807—1936. -seft c. 1847—1947. -sept 1805—1880. -säft 1936)
Etymologi
[jfr nor. resept; av ovisst urspr.]
(numera mindre br.) skom. på stövel: för sig tillskuret ovanläder för främre delen av foten (försett med en tunga som går upp i skaftet); äv. allmännare: (främre del av) ovanläder (på stövel l. känga o. d.). 1. par nya Stöfvellskaft med Resepter. BoupptVäxjö 1805. 2NF 25: 1040 (1917). Forssell Handskom. 39 (1920). Jäfvert Skomod 84 (1938); jfr SörmlH 13: 113 (1947).
Ssg (skom.): RECEPT-BRÄDE. (†) bräde varpå ”recept” formades; jfr krök-block. WoL 258 (1885). Björkman (1889).

 

Spalt R 476 band 21, 1956

Webbansvarig