| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RECIPROK re1siprå4k l. res1-, adj.; adv. -T. Anm. Förr användes stundom den lat. adv.-formen reciproce (G1R 29: 736 (1560; i bet. 1 a), Rinman JärnH 652 (1782; i bet. 5)), stundom äv. den fr. adv.-formen reciproquement (Biurman Brefst. 168 (1729; i bet. 2), CCGjörwell i MoB 2: 95 (1793: réciproquement; i bet. 1 a)).
1) som finns l. sker l. iakttages l. gives l. visas l. kännes o. d. å l. från ömse sidor l. sinsemellan; ömsesidig, inbördes (se d. o. II 2).
a) i fråga om förhållanden personer l. folk l. länder o. d. emellan; numera oftast om handel(sförbindelser) l. handelsavtal l. förmåner o. d., stundom äv. om hjälp l. bistånd o. d. Stiernman Riksd. 1017 (1642). Arbete är ingen olycka, det retar til matlust och underhåller hälsan. Dessutom är alt reciprokt. Om vi arbeta för människjan, arbetar och människan för oss. Kellgren (SVS) 4: 279 (1782); jfr 2. Det reciproca inflytandet af Stat på individuer, och individuer tillbakas på Staten. Biberg 1: 188 (c. 1820). De reciproka handelsavtalen. SvD(A) 1935, nr 354, s. 6. — särsk. (†) jur. om testamente: inbördes (se d. o. II 2 a slutet). Såssom dhe och här medh uprätta detta närwarande reciproqve Testamente. BoupptSthm 1/4 1672, Bil. (1671). BoupptVäxjö 1807.
b) (i sht i fackspr.) i fråga om sakliga förhållanden l. sammanhang. Lindfors (1824). I de reciproka korsningarna af dessa (svarta resp. svart- o. vitfläckiga andalusiska höns) faller bastarden eget nog ut i en särdeles vacker blå färg. FoFl. 1918, s. 195. Hofsten Ärftl. 1: 217 (1927).
c) (†) filos. om bestämning l. korrelat o. d.: som icke kan tänkas utan en annan bestämning l. ett annat korrelat o. d. Ribbing Log. 10 (1870).
2) som sker l. iakttages l. gives l. visas o. d. ss. en motåtgärd l. motprestation l. erkänsla o. d.; motsvarande, motsvarig. (Polackerna vilja) betinga sigh [en] hop förmånner utan till fulkombligen förbinda sigh reciproct. Carl XII Bref 324 (1704). (Lord H.) lofvade besöka mig, hvaröfver jag gjorde resiprok kompliment. Tersmeden Mem. 1: 203 (c. 1780). Jag (har) så föranstaltat, att alla norska fångar redan äro i marche för att öfver Svinesund gå hem till sitt fädernesland, utan någon reciproque fordran från svenska Regeringens sida. HH XXVII. 2: 58 (1809). Hedin Tal 2: 12 (1899). Östergren (1935).
3) (†) språkv. reflexiv. Någre Verba äro reciproca … t. ex. Jag bemödar mig. Sahlstedt FörsSvGr. 36 (1747). Moberg Gr. 35 (1815; om pronomen).
4) [specialanv. av 1] språkv. som uttrycker ömsesidighet (en ömsesidig samvärkan l. växelvärkan). Reciprokt pronomen, pronomen som (syftar på ett pluralt begrepp o.) betecknar att verbalhandlingen är ömsesidig (o. gäller dem som innefattas i det plurala begreppet; t. ex. varandra, den ene — den andre). Reciprokt verb, verb som uttrycker en ömsesidig handling l. växelvärkan mellan de storheter som utgöra det plurala (tanke)subjektet, i sht om deponens (t. ex. gnabbas, mötas, retas, slåss). Weste 2: 1974 (1807). Passiva formen bemärker .. reciprokt, t. e. trätas .. för träta med hvarandra, träta sinsemellan o. s. v. Tullberg SvSpr. 2: 102 (1836). Reciprok betydelse. Beckman SvSpr. 70 (1904). Deponentierna äro reciproka (t. ex. slåss, kyssas) och icke-reciproka. Holm S-passiv. 24 (1952).
5) i sht mat. omvänd (se OMVÄNDA 5 b δ α’), stående i omvänd proportion till ngt, inverterad (se INVERTERA 1 b (β)); särsk. om värde l. förhållande o. d.; äv. i uttr. reciprok ekvation, symmetrisk ekvation som icke ändras, om den obekanta utbytes mot dess inverterade värde; i sht förr äv. i uttr. reciprok emot, förr äv. som ngt, stående i omvänd proportion till ngt. Den nya equationens rötter skola vara reciproca emot den gifna equationens rötter. Palmquist Alg. 3: 40 (1749). Om kropparnes massor äro reciproce som deras hastigheter, så äro rörelse qvantiteterne lika. König Mec. 2 (1752). När den enas vinkelkoefficient är lika med det reciproka .. värdet af den andras. Lindelöf AnGeom. 23 (1864). 2NF (1915). — särsk. fys. i uttr. reciprok ohm, för praktiskt bruk antagen enhet för elektrisk ledningsförmåga, utgörande det inverterade värdet av det elektriska ledningsmotståndet. Starck Kemi 316 (1931).
Spalt R 488 band 21, 1956