| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RECITATÖR -atö4r l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
person som reciterar (se RECITERA 2) l. ägnar sig åt (konstnärlig) recitation (i sht av vers), uppläsare, deklamatör; äv. motsv. RECITERA 3: person som utför recitativisk sång. SAOL (1923). ÅbSvUndH LIX. 2: 86 (1940).
Spalt R 492 band 21, 1956