Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDEMPTORIST redäm1ptoris4t l. -äm1t-, l. -ωr-, l. 1004, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(redempt- 1885 osv. redemt- 1837—1871)
Etymologi
[jfr t. o. eng. redemptorist, fr. rédemptoriste; efter it. redentorista, m., till redentore, återlösare, av lat. redemptor, förpaktare, leverantör, lösköpare, i senlat. äv.: återlösare, vbalsbst. till redimere (se REDIMERA)]
medlem av en 1732 av italienaren A. M. Liguori stiftad o. 1749 stadfäst kongregation (Congregatio Sanctissimi Redemptoris, dvs. den allraheligaste återlösarens kongregation) med syfte att bl. a. väcka o. vårda kyrkligheten (särsk. bland de bredare folklagren). Redemtoristernas orden. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 374 (1837). 2NF 18: 1347 (1913; i pl.).
Ssgr: REDEMPTORIST-KLOSTER. 2NF 32: 996 (1921). —
-PATER. Laurin Männ. 124 (1919).
Avledn.: REDEMPTORISTINNA010032 l. 101—, f. [jfr t. redemptoristin, eng. redemptoristine, fr. rédemptoristines, pl., it. redentorista, f.] medlem av en 1731 av italienaren A. M. Liguori stiftad o. 1750 stadfäst nunneorden (Ordo Sanctissimi Redemptoris, dvs. den allraheligaste återlösarens orden), som utmärkes av fordran på sträng askes. 3NF 16: 527 (1932).

 

Spalt R 572 band 21, 1956

Webbansvarig