| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDESVEN re3de~svän2, äv. REDOSVEN re3dω~ l. REDSVEN re3d~, m.; best. -svennen; pl. -svenner (G1R 25: 45 (1555), Dalin Hist. III. 2: 516 (1762)) ((†) -svennar 1Kor. 4: 1 (NT 1526: redheswänar), OPetri 1: 390 (1528: redhoswänar)).
1) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) om vissa befattningshavare l. tjänare med uppgift att sköta l. ha tillsyn över servering l. hushållning l. förvaltning l. uppbörd o. d. Swedberg Ordab. (1722).
a) hovmästare l. köksmästare (se d. o. 1) i förnämt hus l. på större gård o. d.; man som har att förestå o. redovisa för livsmedelsförråd o. livsmedelsåtgång o. d. i förnämt hus l. på större gård o. d.; (gårds)fogde l. rättare l. förvaltare o. d.; äv. (på fartyg): steward. SthmSkotteb. 3: 174 (1521). Jagh (dvs. Abraham) gåår barnlösz, och min redheswen thenna Eleasar aff Damasco haffuer en son. 1Mos. 15: 2 (Bib. 1541). Ther til bliffwer icke heller spannemålen, eller hwadt helst bönd[er]ne hijt til för:ne redswen före, upburit, med mindre the giffwe sa[m]me redesven en fyrick för hwar span malt. Teitt Klag. 43 (1556). Reedswennen, (Kökemästaren, Skaffaren) har fram vhr Wisthwset .. then aff inköparen vpköpta Fetalian. Schroderus Comenius 431 (1639). Redsven i et skep. Serenius Ppp 1 a (1757). Redesvennen hade att ”bröda” bordet d. v. s. lägga på detta bröd med tillbehör. Hildebrand Medelt. 2: 265 (1885) [efter y. fsv. redeswennen bör bröda (dvs. ”breda”, duka) bordz oc aname mathen (Arnell Brask Bil. 1: 29)]. Lundegård DrMarg. 1: 95 (1905). särsk.
α) i ordspr. Tomt wisthus gör en galen redsuen. SvOrds. C 7 a (1604). Jw fleere reedeswänner, jw mindre i wisthwset. Grubb 404 (1665). Ösegiöös och härpesnärp, giör en elack Reedeswän. Dens. 914.
β) (†) i jämförelse l. bildl. Wij äre Christi tienare, och redheswänar vthöffuer gudz hemligheet. 1Kor. 4: 1 (NT 1526; Bib. 1917: förvaltare av Guds hemligheter). Må man them (dvs. bönderna i Möre m. fl. orter) then meningen föreholla, att vij altijd icke kunne vara theras redesvenn, som uthi monge nestfölliande åhr skedt ähr (då konungen undsatt dem med spannmål). G1R 23: 116 (1552).
b) (†) vid kommunitet anställd person med uppgift att handha dukning o. framsättning av mat o. d. Annerstedt UUH Bih. 1: 218 (i handl. fr. 1624). Därs. 2: 153 (i handl. fr. 1671).
c) (på Gotl.) statlig tjänsteman med uppgift att taga upp skatt för tjärbränning o. kontrollera (godkänna l. vraka) tillvärkad tjära, ”tjärskurare”, ”tjärvräkare”. Wallin GothlSaml. 2: 197 (1776). SvSkog. 1343 (1928; om ä. förh.).
2) (†) man (tjänare l. väpnare) som gör tjänst till häst; ryttare; särsk. om ridande bud; jfr RID-SVEN. En hoffman eller redhsuen ridher hesth. LPetri Œc. 64 (1559). At .. en Redosvän stundom kunde vara öfver en månad på vägen mellan Elfsborg och öfra Sverige. Dalin PVetA 1749, s. 15. Dens. Hist. III. 2: 516 (1762).
Spalt R 575 band 21, 1956