Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDIT l. REDITE, r. l. f.; pl. -er (Crælius, Beskow (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 68).
Ordformer
(-dit c. 1875. -dite 1837. -diter, pl. 1774—1841. -ditter, pl. 1806)
Etymologi
[av fr. redite, substantiverad femininform av p. pf. av redire, säga om, upprepa, av re-, åter (se RE-), o. dire, säga, av lat. dicere, säga (se DIKTERA)]
(†) omsägning, (onödig) upprepning. Crælius TunaL 328 (1774). Förf. skrifsätt är .. fullt af rediter och eviga tavtologier. SvLitTidn. 1820, sp. 26. Tholander Ordl. (c. 1875).

 

Spalt R 592 band 21, 1956

Webbansvarig