Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDOPP, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Ehrengranat Ridsk. II. 1: 110 (1836)).
Etymologi
[av t. redop(p), av it. raddoppio, vbalsbst. till raddoppiare, fördubbla, av re-, åter (motsv. fr. re-; se RE-), o. addoppiare, fördubbla, av ad, a, till (motsv. fr. à; jfr À, prep.), o. doppiare, fördubbla, etymologiskt identiskt med fr. doubler (se DUBBLERA)]
(†) ridk. (inom högre skolridning förekommande) rörelse varvid hästen rör sig i tvåtaktsgalopp åt sidan utefter en volt (ett helt l. ett halvt varv); äv. i uttr. sluten l. förvänd redopp, utförd med hästens huvud riktat ut från resp. in mot voltens centrum. Ehrengranat HästRör. 89 (1818). Redoppen kring modern är ingen sällsamhet (hos mycket unga föl). Dens. Ridsk. I. 1: 78 (1836). Därs. II. 1: 110. —
Ssg (ridk.; †): REDOPP-VOLT. = redopp. KrigVAH 1830, s. 211. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 109 (1836). —

 

Spalt R 614 band 21, 1956

Webbansvarig