Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REE, interj.
Ordformer
(ree c. 1690—1698. reh 1698)
Etymologi
[av holl. ree, imper. sg. av reeden (se REDA, v.1)]
(†) sjöt. kommandoord använt på (mindre) segelfartyg, då skeppet skulle gå över stag o. manskapet ställa sig berett vid brassar o. skot o. d.; ”klart att vända”. Ree, ree, kom ror i lää. Rosenfeldt Vitt. 253 (c. 1690). Styrman Roor i Lää, dicht om Bord, Reh, Ree. Dens. Tourville 23 (1698).

 

Spalt R 656 band 21, 1956

Webbansvarig