Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REFEKTORIUM re1fektω4rium l. ref1-, l. -äkt-, äv. —302 (refäcktóriumm Dalin), n.; best. -iet, i best. anv. stundom äv. utan slutart. (Lübke ArkitH 289 (1871)); pl. -ier.
Ordformer
(förr äv. -fect-)
Etymologi
[av mlat. refectorium, liksom lat. refectorius, vederkvickande, ytterst till reficere, vederkvicka, förfriska (se REFEKTION)]
(samlings)rum avsett för gemensam vederkvickelse, särsk. för måltider; oftast om sådant rum i kloster; matsal i kloster. Lindfors (1824). Heidenstam Vallf. 66 (1888). Vadstena klosters refektorium. Fornv. 1944, s. 61.
Ssgr: A: REFEKTORIE-BORD. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 258 (1932). —
-SAL. (-torii- 1863) om sal som utgör refektorium. Fahlcrantz 1: 31 (1863).
B (†): REFEKTORII-SAL, se A.

 

Spalt R 663 band 21, 1956

Webbansvarig