Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REFLEX refläk4s, adj.
Etymologi
[jfr eng. reflex, fr. réflexe; av lat. reflexus, p. pf. av reflectere (se REFLEKTERA). — Jfr REFLEXIV]
1) (i fackspr.) (tillbaka)-böjd, bakåtböjd. Ymer 1921, s. 36. Allt efter apofysens svaga eller starka utveckling eller bakåtböjda form indelas (tall-)kottarna i tre typer: plana, gibba och reflexa. SvVäxtförädl. 2: 645 (1951).
2) (†) om sken: reflekterad, som utgör en reflex. Runeberg ESkr. 1: 124 (1836).

 

Spalt R 682 band 21, 1956

Webbansvarig