Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REFRÄNG refräŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-frain 1802—1871. -frein 1791—1811. -freng 1801—1847. -frän 1811. -fräng 1840 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. refrain; av fr. refrain, av ffr. refrein, refrain, vågornas återsvall mot klipporna, refräng, omkväde, till refraindre, upprepa, bryta på nytt, av mlat. refrangere, bryta tillbaka, bryta på nytt, av lat. re- (se RE-) o. frangere, bryta (se BRÄCKA, v.1); jfr REFRINGERA]
i sht mus. i visa l. sång l. dikt: omkväde; äv. om melodi o. d. vartill sådant omkväde sjunges. Refrängen gick i dur, i moll. 2SAH 1: 262 (1801). Sången vexlade emellan ynglingarnes och flickornas körer, och begge sjöngo gemensamt refrängen, med hvilken hvarje vers slutade. Rydberg Ath. 354 (1859). Publiken sjunger med i refrängen. Asplund Stud. 72 (1912). Johnson Slutsp. 156 (1937). — särsk. bildl.
a) om ofta l. jämt o. ständigt upprepat uttryck för en tanke l. åsikt l. önskan o. d.; äv. om fras l. sats l. talesätt l. uttryck o. d. som ofta upprepa(t)s; ”omkväde”, ”visa”, ”trall”. Kellgren (SVS) 5: 349 (1791). Min refrain blir alltid den, at litteratörer äro mera pack, än någon annan class af menniskor. Järta (1825) i 3SAH XXXIX. 2: 187. Sann gudsfruktan, villig laglydnad, förtroende för arbetsgivarna — så ljöd refrängen (på arbetarmötet). Höglund Branting 1: 26 (1928).
b) [användningen utgår från nedan anförda ställe hos Wennerberg] (vard.) i uttr. tänka på refrängen, (börja) tänka på att gå hem l. bryta upp (l. avgå från sin befattning) o. d. Det är dags att (börja) tänka på refrängen. Nu tror jag det kan vara tid / Att tänka på refrängen / Och efter dagens strid och frid / Bege sig hem i sängen. Wennerberg 2: 46 (1847, 1882). Vår ministèr .. var ledsen och tänkte allvarsamt på refrängen. SöndN 1871, s. 161.
Ssgr: REFRÄNG-ARTAD, p. adj. Lundström LPGothus 1—2: 163 (1893). —
-MÄSSIG. Lamm i 3SAH 50: 267 (1940). —
-RAD. om versrad som bildar en refräng. Norlind SvFolkmusik 35 (1930). —
-SÅNG. abstr., om sjungande av refrängen till en visa l. sång; äv. i utvidgad anv., om sjungande av hela texten till en (dans)melodi. UNT 1934, nr 302, s. 5. —
-SÅNGARE. person som utför refrängsång. ResiaÅretRunt 32 (1933). —
-SÅNGERSKA. jfr -sångare. SAOL (1950). —
-VERS. om versrad l. strof som bildar en refräng. Östergren (1935).

 

Spalt R 705 band 21, 1956

Webbansvarig