| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFUG refɯ4g l. REFUGE refɯ4g, äv. -fy4ʃ, r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. (i bet. 1 o. 2) REFUGIUM refɯ4gium, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
1) (vanl. refugium) (numera knappast br.) tillflykt, skydd (från fara o. d.); äv. konkret: tillflyktsort; förr äv. i uttr. söka l. taga (sitt) refugium (åt ngt), söka l. taga (sin) tillflykt (till ngt). Then som icke bleff slagen, / Han togh Refugium åth Bahus Slott. Hund E14 217 (1605). NAv. 22/5 1656, s. 2 (: sökte). Ett refugium skapades (inom restaurangen), der man vågade vara helt sig sjelf. Wallengren Mann. 252 (1895). Kjellén PolEss. 2: 206 (1911). PT 1913, nr 145, s. 2.
2) (vanl. refugium) biol. benämning på (större l. mindre) geografiskt område l. lokalitet där djur l. växter ha överlevt (genomgripande) klimatiska l. geomorfologiska förändringar o. d. (t. ex. under en istid l. vid en landsänkning). Almquist UpplVeg. 476 (1929). Ett stort refugium (för växter) måste .. ha legat .. mellan Saltdalen och Bodö. Selander Lappl. 101 (1948).
3) [efter motsv. anv. i fr.] trottoarliknande upphöjning på gata l. allmän plats o. d. där fotgängare kunna stanna o. invänta en paus i trafiken som möjliggör passage över gatan l. körbanan o. dyl. l. där spårvagns- l. busspassagerare kunna avstiga l. invänta en spårvagn l. buss; skyddstrottoar, väntplan. Jag .. räddade mig i sista sekunden upp på en refuge. Söderberg Hist. 48 (1898). Moberg Sedebetyg 16 (1935). — jfr SPÅRVAGNS-, SPÅRVÄGS-REFUG.
-STOLPE. om lyktstolpe o. d. på refug. Båda fordonen skadades (vid kollisionen) och en refugestolpe bröts av. UNT 1942, nr 280, s. 6.
Spalt R 706 band 21, 1956