Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REGENERATIV -ti4v, adj.; adv. -T.
(i fackspr.) som har avseende på regeneration, som regenererar l. regenereras. Ilmoni Sjukd. 1: 179 (1846). — särsk.
c) kem. o. tekn. motsv. REGENERERA 1 c; särsk. om (eldning i) ugn o. d.: som utmärkes av att en stor del av värmet i avloppsgaserna tillvaratages gm att man låter dem genomströmma o. uppvärma ett kanalsystem, omväxlande med att luft o. gas under förvärmning ledas därigenom in till ugnen; äv. i fråga om vissa andra liknande metoder att tillvarata värme; jfr REGENERATOR 2. JernkA 1875, s. 281. Regenerativa vällugnar. Därs. 1878, s. 255. Regenerativt upphettade ugnar. Seitz Glas. 13 (1933).
d) el.-tekn. i uttr. regenerativ koppling, koppling (av elektronrör o. d.) vid vilken en del av den avgivna energin inmatas på gallret, så att svängningen underhåller sig själv, återkoppling; regenerativ bromsning, bromsning (av spårvagnar, ellok o. d.) som innebär att drivmotorn får arbeta som generator, varvid energi återmatas till nätet. Erix (1923). FörslElektrOrdl. (1931). —
-PASTÖR. (om äldre l. utländska förh.) pastöriseringsapparat med regenerativ uppvärmning av mjölken l. grädden. HandtvLBl. 1905, s. 267. LAHT 1923, s. 510. —
Spalt R 772 band 21, 1956