Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REGLÖR reglö4r l. räg-, l. -œ4r, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1802. -ör 1897—1904)
Etymologi
[av fr. régleur, vbalsbst. till régler (se REGLERA)]
1) (†) man som linjerar notpapper; jfr REGLERA I o. LINJERARE. Envallsson (1802).
2) (numera föga br.) urmak. man som reglerar ur; jfr REGLERA II 3 a. Ericsson Ur. 316 (1897). 2UB 6: 487 (1904).

 

Spalt R 862 band 21, 1957

Webbansvarig