REHBRUNT re3~brɯ2nt, n.
Etymologi
[efter t. rehbraun, av reh, rådjur (se RÅ, sbst.), o. braun (se BRUN)]
(numera föga br.) färg. ett slags ljusbrun umbra. (Ekenberg o.) Landin (1894). Kjellander (1931).
Spalt R 883 band 21, 1957
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se