Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REISSAUS, sbst.
Etymologi
[jfr d. rejsaus, av t. reissaus (nehmen), (bege sig på) flykt, till ausreissen, slita sig lös, fly, av aus, ut, o. reissen, slita (sönder) (se RITA)]
(†) i uttr. göra reissaus, ta till flykten, fly. (Tyskarna) voro glade till sluts att taga benen på nacken och göra reissaus. Gustaf III 3: 41 (1783).

 

Spalt R 885 band 21, 1957

Webbansvarig