Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REJSA räj3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[avledn. av REJS, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bråka, väsnas; härja; gå an; stöka, rumstera. Geijerstam FattFolk 2: 73 (1889). (Lotten) rejsar med hotellpersonalen. Bergman LBrenn. 140 (1928). Det rejsas och rivs i vindskontor. ST 1929, nr 251, s. 12.
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): REJSA OM10 4. = rejsa upp. SvD(A) 1932, nr 199, s. 6. —
REJSA UPP10 4 l. OPP4. rensa upp l. åstadkomma ordning gm bråk l. kraftåtgärder o. d. Thulin Boo ÄvTid. 61 (1932). Gustaf-Janson Gubb. 155 (1934).

 

Spalt R 887 band 21, 1957

Webbansvarig