Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKLINATION re1klinaʃω4n l. rek1-, äv. -atʃ-, l. 0104, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. reklination, eng. reclination, fr. réclination; av lat. reclinatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reclinare (se REKLINERA)]
(i fackspr., i sht med.) tillbakaböjning; särsk. om starroperation varvid linsen ”reklineras”; jfr DEPRESSION 1 a. Ekbohrn (1868). Löwegren Oftalm. 450 (1923). SvLäkT 1935, s. 152. —
Ssg (†): REKLINATIONS-VINKEL. om vinkel vari tillbakaböjning sker. König Mec. 58 (1752). —

 

Spalt R 899 band 21, 1957

Webbansvarig