Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKOMPENS re1kompän4s l. rek1-, r. l. f. l. m. ((†) n. OxBr. 9: 590 (1633), KlädkamRSthm 1637 A, s. 173 a); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rec-. -pans 1659—1702. -panse 1649. -pence 1686—1727. -pens 1615—1932. -pense c. 1700—1770. -pentz 1633)
Etymologi
[jfr t. rekompens, eng. recompense; av fr. récompense, vbalsbst. till récompenser (se REKOMPENSERA)]
(numera knappast br.) ersättning, gottgörelse, kompensation; äv. konkretare: (kontant) betalning, vederlag; äv.: belöning; förr äv. i uttr. till (en) rekompens, ss. ersättning. Gustaf II Adolf 122 (1615: til recompens). NAv. 19/6 1656, s. 2 (: til en recompens). Gudh alzmechtigh bewecke E:rs H. G. Excel:tz hierta, til at hielpa migh fattigh drengh. .. Inthet twiflandes om recompens, här tijmeligh och i Gudtz Rijke ewinnerligh. BraheBrevväxl. II. 1: 164 (1660). En recompens och förähring aff Twåhundrade Rijkzdaler. SthmStadsord. 1: 267 (1678). Geijer SvFolkH 3: 319 (1836). TySvOrdb. 1923 (1932).

 

Spalt R 912 band 21, 1957

Webbansvarig