Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKONVALESCENS re1konval1eʃän4s l. rek1-, l. -sän4s, l. 01004 (rekånnvaläschä´nns Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er.
Ordformer
(förr äv. rec-. -scence 1681. -scens 1656 osv.)
Etymologi
[jfr t. rekonvaleszenz, eng. reconvalescence; av mlat. reconvalescentia, av lat. re- (se RE-) o. senlat. convalescentia (se KONVALESCENS)]
tillfrisknande (efter svårare l. längre sjukdom), konvalescens; äv. konkretare: rekonvalescenstid; äv. bildl. NAv. 20/3 1656, nr 2, s. 3. Liljecrona RiksdKul. 79 (1840). Karlgren BolsjevRyssl. 86 (1925; bildl.). Nu var krisen över och rekonvalescensen förlöpte raskt. Dahlin Canada 186 (1929). — särsk. (†) i uttr. komma till sin rekonvalescens, tillfriskna. VDAkt. 1681, nr 306.
Ssgr: REKONVALESCENS-PERIOD. jfr -tid. Olsson Fröding 186 (1950). —
-TID. tid varunder ngn tillfrisknar; särsk. om tid varunder ngn återhämtar krafterna efter att ha genomgått en svårare l. längre sjukdom. SAOB K 2322 (1937). SDS 1946, nr 189, s. 8. —
-VÄDER. (tillf.) om väder(lek) med tanke på dess lämplighet för rekonvalescent(er). Våren var sen och kylig; det vart ett mycket ogynnsamt rekonvalescensväder. HågkLivsintr. 12: 71 (1931).

 

Spalt R 916 band 21, 1957

Webbansvarig