Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKTASCENSION räk1tasenʃω4n l. 01—, l. -sän-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. rect-)
Etymologi
[jfr t. rektaszension; av nylat. ascensio recta, eg.: rakt uppstigande, av lat. ascensio (se ASCENSION) o. f. sg. av rectus, rät, rak (se REKTA)]
astr. vid angivande av en himlakropps läge använd astronomisk koordinat som utgöres av vinkeln mellan vårdagjämningspunkten o. den punkt där deklinationscirkeln genom himlakroppen skär himmelsekvatorn. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 3. Strömgren AstrMin. 2: 41 (1927).

 

Spalt R 936 band 21, 1957

Webbansvarig