| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REKVISIT rek1visi4t l. re1-, n. ((†) r. l. m. l. f. Loenbom Stenbock 2: 97 (i handl. fr. 1710)); best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er ((†) -en RARP V. 2: 375 (1654; möjl. pl. best.)).
1) (†) = REKVISITION 1 a; äv. konkret, om den skriftliga rekvisitionen l. om det rekvirerade (i denna anv. svårt att skilja från 2 a). Anders Anderssons Attest .. i Reqvisiterne. KlädkamRSthm 1654, s. 239. Anordning till .. slijka hädan effter förefallande reqvisiters (av uniformspersedlar) betahlning. Därs. 1710 C, s. 9; jfr 2 a.
2) (numera bl. ngn gg) = REKVISITUM 1; företrädesvis i pl., särsk. sammanfattande, om allt som är erforderligt för l. hör till ngt.
a) = REKVISITUM 1 a; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. HSH 5: 76 (1641). Requisiter till residens byggningen. ÅngermDomb. 9/11 1646, fol. 1. Compassen, Chartan, mätandet och allehanda Siömäns requisiter. Traung NavSkolH 23 (i handl. fr. 1658). Een dör till Gymnasijkammar, medh alla reqvisiter, nembl. bräder, gångiern, och krokar, lååss. VLRäk. 1680, s. 59. KrigVAH 1823, s. 174.
b) teat. = REKVISITUM 1 b. Lagerbjelke Theat. 67 (1834). Balkong, ett rekvisit, lika viktigt i det spanska dramat som i det verkliga livet. Sylwan (o. Bing) 1: 213 (1910).
c) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv.; jfr REKVISITUM 1 c. Ett hufvud som, utan att .. egentligen vara belastadt med kunskaper, alltid har för hvarje möjligtvis inträffande omständighet ett förslag i beredskap, är ett lika nödvändigt reqvisit i ett väl organiseradt samhälle, som hvad annat som hälst. Polyfem V. 19: 2 (1812). De horatianska rekvisiten. Böök Stagnelius 86 (1919). — särsk. (†) i abstraktare anv.; jfr 3, 4.
α) i pl., om vad som hör till ngt, nödvändiga detaljer l. detaljbestämmelser l. formaliteter l. dyl. Sveno Buller förhålles om dee requisiter till dedh af honom citerade capittel i laghen, hwilkett angår geldsaaker. ConsAcAboP 2: 63 (1656). (Rikskanslern) schall sig och låtha wara angelägit, att alle fremmande Potentater, Princer och Stater, må gifwa K. M:t sine behörlige titler, till alle dheres requisiter. CivInstr. 331 (1661).
β) om ngt som utgör en nödvändig förutsättning för ngt; jfr 3, 4. Det manquement, som funnits på en och annan nödwändig requisit (har gjort att jag icke ingripit mot vissa missförhållanden med tillbörlig kraft). MStenbock (1710) hos Loenbom Stenbock 2: 97.
3) (†) egenskap l. kvalifikation l. uppträdande o. d. som hör till i ett visst fall l. erfordras l. är nödvändig(t) för ngt l. anstår ngn o. d.; äv. allmännare: villkor, egenskap, kvalifikation o. d.; jfr 4. Vi vilje Eder, Grefve Johan Casimir [Leyonhufvud] nådligen icke förhålla, Oss förekommet vara, huruledes J emot Edert stånds requisit, Eder hafver inlåtet med en Flensborger Köpman (o. med dennes hjälp bedriver olaglig handel). Gustaf II Adolf (1619) hos Hallenberg Hist. 4: 864. Han är qwicker till skrifwa, kunde och haa flere reqvisiter. ConsAcAboP 7: 551 (1695). Fordom voro dessa requisiter (dvs. ”ren styl, natur-sanning och redig tankegång”) underförstådda i all slags skrift. Lagerbielke i SAProt. 30/11 1835.
4) jur. faktum l. egenskap l. förhållande l. beskaffenhet som utgör den nödvändiga förutsättningen för att en handling skall kunna betraktas ss. ett brott av visst slag l. som kvalificerar en handling ss. ett sådant brott. Det subjektiva, objektiva rekvisitet. Det subjektiva reqvisitet. Thyrén CulpAquil. (1893; i boktiteln). För att .. (N. N.) skulle kunna dömas för grov stöld fordrades tillägnelseuppsåt. Då åklagaren icke gjort gällande, att detta rekvisit förelegat, och alltså (osv.). 1NJA 1953, s. 290. — jfr BROTTS-REKVISIT.
Spalt R 952 band 21, 1957