| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMINISCENS re1minisän4s l. rem1-, l. -ʃän4s (– – -sä´nns Dalin; -skjéns, -séns KonvLex. (1864)), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
erinring (se d. o. 4), hågkomst, minne; särsk. om svag l. otydlig (l. omedveten) erinring (av ngt som varit mer l. mindre glömt), stundom: återerinring; särsk. dels om själva värksamheten l. förmågan att (kunna) erinra sig ngt, dels (o. vanl.) om ngt som man minns l. varom kännedom bevarats gm tradition o. d. (o. som återges l. nedskrives o. d.). Reminisansen af fordna lyckliga tillstånd anser min herre för en fullkomligare lycka än en frisk sömn. CAEhrensvärd Brev 2: 68 (1795). Platos bekanta lära om reminiscensen (dvs. av idévärlden). Atterbom Minnest. 2: 98 (1847). Den ena anekdoten följde på den andra, den ena reminiscensen gaf en annan. Sturzen-Becker 1: 185 (1861). I sagan anser man det ingå historiska reminiscenser från urgamla tillstånd. Nilsson PrimRel. 185 (1911). Lindström Leksaksb. 111 (1931). — jfr UNGDOMS-REMINISCENS. — särsk.
a) om sådan minnesbild av ngt ur ett konstnärligt (särsk. litterärt l. musikaliskt) värk som påvärkar en författare l. kompositör o. d. i hans skapande; äv. om (detalj i) konstnärligt (särsk. litterärt l. musikaliskt) alster som utförts under inflytande av minnesbild(er) från ett annat (o. som därför mer l. mindre starkt erinrar om detta); särsk. om oavsiktligt l. omedvetet lån (av motiv l. uttryck o. d.) från ett litterärt l. musikaliskt värk till ett annat; jfr c o. ANKLANG 1, ÅTER-KLANG. Frasen .. ”De stora vingars hvita segel” (i Börjessons dikt Skapelsen) .., som presenterar sig såsom en reminiscens från Franzéns bekanta Stycke: Menniskans Anlete. SvLitTidn. 1820, sp. 249. Fångarne. Reminiscenser ur en davidisk psalm. Stagnelius (SVS) 2: 127 (1821; titel på dikt). (Lortzing) arbetade .. med en hastighet, som ej alltid tillät honom att vara så nogräknad med reminiscenser. Bauck 1MusH 231 (1862). Att .. Horatius .. otaliga gånger röjer, att reminiscenser från grekiskan föresvävat honom. PedT 1897, s. 94. Olsson Fröding 59 (1950).
b) i utvidgad anv. (jfr c—e), om lämning l. spår l. rest som dröjer l. dröjt l. finns kvar av ngt (o. som visar hän på ett ursprungligare tillstånd); särsk. om lämning l. spår av ngt som (väsentligen) tillhör det förgångna; stundom: kvarleva; vanl. om ngt mer l. mindre abstrakt, stundom äv. om ngt konkret; jfr c o. MINNE, sbst.1 10. Lyceum I. 2: 70 (1810). En colossaliskt rå vidunderlighet och öfverdrift, som .. bevisar .. (kämpavisorna) vara reminiscenser af en tid, som redan var förbi. Hammarsköld SvVitt. 1: 17 (1818). Förf. påstår .., att flera reminiscenser af ett Tyskt ursprung bevaras i Danska folkspråket, än i Götarikes dialekter. SKN 1844, s. 52. En mun .., där endast några svartnade reminiscenser av tänder döko upp likt de vulkaniska öarna i en antikens arkipelag. Lagergren Minn. 9: 107 (1930). särsk.
α) (numera bl. tillf.) om sjukdom(sfall) l. åkomma o. d. som utgör spår l. följd av ngt. TLäk. 1835, s. 154. Förkylningen kom såsom balreminiscens och en dylik reminiscens tillhör nästan hvarje bal. Idun 1888, s. 48.
β) (mera tillf.) bot. om (förekomst av) sådan typ l. utformning av vissa organ (t. ex. blad) hos en växtart som visar hän på ett tidigare genomgånget utvecklingsstadium; jfr REMINISCENT. BotN 1894, s. 244.
c) [jfr a, b] (i sht i fackspr.) om sådan detalj i alster av bildande konst l. hantvärk o. d. som utgör resultat av (påvärkan från) fortlevande tradition från äldre tid. Upmark Lübke 676 (1872). Den kölade ryggen (i de helskurna linfästena) svarar uppenbarligen mot hjärtstolpen i de genombrutna linfästena, den är en typologisk reminiscens av hjärtstolpen. Fatab. 1930, s. 157.
d) (numera knappast br.) i utvidgad anv. (jfr b, c) övergående i bet.: efterlikning (se d. o. slutet); anträffat bl. dels om person som i ngt avseende efterliknar ngn annan, dels om litterärt alster som utgör översättning l. efterbildning av ett annat (o. som avser att befästa detta i minnet). Efterbildnings-försök af Goethes mästerliga bildningar .. bestämda blott till reminiscenser för .. (efterbildaren) sjelf. PoetK 1815, 1: 108. Frun har förargat mig genom sitt oupphörliga bruk af eau de cologne, hvarmed jag tror hon vill utgöra en reminiscens af sjelfva (konungen). Almqvist AMay 85 (1838).
e) [jfr b] (numera föga br.) mus. om ett musikaliskt temas återkomst i mindre fullständigt l. utarbetat skick inom en komposition (särsk. vid slutet av denna); särsk. om huvudtemats återkomst i kodan i en sats i sonatform; äv. om själva det återkommande temat i dess mindre fullständiga skick. Bauck 1Musikl. 2: 128 (1871; i sonat). Brodin (1948).
-KEDJA, r. l. f. (tillf.) kedja (se kedja, sbst. 3 c β) av reminiscenser. Herrlin Minnet 227 (1909). —
-LÄRA, r. l. f. särsk. (i sht filos.) om Platons lära om förklaringen av vetandet om idéerna ss. beroende på återerinring från en tidigare existens. Platons reminiscenslära. Strindberg NSvÖ 2: 130 (1906).
Spalt R 1032 band 22, 1957