Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REMONSTRANS re1monstran4s l. rem1-, äv. -aŋ4s, äv. REMONSTRANTIE -an4tsie, förr äv. REMONTRANCE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-monstrancer, pl. 1638. -monstrans 1904 osv. -monstrantie 1626—1923. -montrance 1797 (: Remontrancer, pl.)—1837)
Etymologi
[jfr holl. remonstrantie, t. remonstranz, eng. remonstrance, fr. remontrance (ffr. remonstrance), nylat. remonstrantia; till p. pr. av mlat. remonstrare (se REMONSTRERA)]
= REMONSTRATION; numera nästan bl. (hist.) om skrift innehållande (utförlig redogörelse för ngt jämte) föreställningar l. invändningar l. protester l. motskäl mot ngt l. vederläggning av ngt o. d.; äv. om anmärkning l. föreställning som gjordes av de franska parlamenten i lagstiftningsfrågor (under tiden före franska revolutionen). Schroderus Urs. K 4 b (1626). HSH 17: 255 (1638). (År) 1673 förordnades, att alla ordonnanser skulle utan vidare inregistreras (i parlamentets protokoll i Frankrike) och remonstranser först efteråt få framställas. 2NF 21: 124 (1914). Då motståndarna (till arminianerna) fordrade, att staten skulle undertrycka denna sektbildning, inlämnade arminianerna till Hollands ständer 1610 en i fem artiklar avfattad s. k. remonstrantie. 3NF 2: 132 (1923). Almquist VärldH 5: 343 (1933; om den av parlamentet i England 1641 antagna besvärsskriften mot Karl I:s olagligheter). —

 

Spalt R 1051 band 22, 1957

Webbansvarig